Recension

: En sinnessjuk värld - Mentalsjukhusens epok i Sverige 1910-1960, speglad genom S:ta Gertruds sjukhus i Västervik
En sinnessjuk värld - Mentalsjukhusens epok i Sverige 1910-1960, speglad genom S:ta Gertruds sjukhus i Västervik Lennart Ökvist
2010
Parabellum Nord
7/10

Från dårkistan till Hibernal

Mentalsjukhus attraherar. Framgången hos böcker och filmer som Gökboet, Patient 67, Girl, Interrupted, The Bell Jar, Ingen dans på rosor, Veronika bestämmer sig för att dö, Quills, De 12 apornas armé, När lammen tystnar och A Clockwork Orange kan knappast förklaras utan kopplingen till psykiatrisk vård. Det är en tacksam skådeplats för berättelser. Mänskliga fel och brister kring missförstånd, oberäknelighet och relationstrassel kan gestaltas genom patienterna som i en tillspetsande spegel. Den klaustrofobiska avgränsningen tillsammans med de intagnas tillstånd och sammansättning av diagnoser bäddar för dramatik. Förstås finns också en narrativ lukrativitet i sensationsvärde och freakshowpotential.

För en mer saklig introduktion i ämnet kan En sinnessjuk värld rekommenderas. Lennart Ökvist har letat i journalerna, rapporterna och avhandlingarna och fått ihop en täckande men lättillgänglig överblick över mentalsjukhusens historia i Sverige. Det är respektfulla porträtt av svåruthärdliga levnadsöden. Det är framväxten av folkhemmet, socialpolitik och fackförening. Det är diagnoserna, behandlingsmetoderna och sjukdomssynen. Det är suddiga, svartvita foton av snaggade patienter i vita kläder i parkmiljöer och ljusa jugendbyggen.

Mentalsjukhusens, och därmed psykiatrins historia, är en dubbelnatur. Å ena sidan berättar den om successivt förbättrade villkor för psykiskt sjuka. Den moderna synen på psykisk sjukdom växer fram, varmed man börjar frångå dårkistor och djävulsutdrivningar. Den statliga vårdinstitutionen inrättas och patienternas väl är inte längre lika beroende av en lokal omgivnings inställning till donationer och allmosor. Diagnoserna differentieras och ett klassificeringssystem som är mer specifikt än till exempel ”fånig” eller ”osnygg idiot” underlättar säkert anpassningen av behandlingar.

Å andra sidan är framgångssagan knappast linjär. Visst kan det tidiga 1800-talets metod att ont ska med ont fördrivas framstå som rå. Bland många exempel har skabb, nässlor och ögonblödningsframkallande karuseller använts som behandlingar. Ändå kan det inte bortses från att dessa metoder på sin tid uppfattades som radikalt humana och representerade en mänskligare vård. Mer oroväckande är då de modernare övergreppen. Rasbiologiska institutet, lobotomeringar, tvångssteriliseringar och missriktad elchocksanvändning – nej, den berättelsen är inte vackrare nu än sist du hörde den. I vilken utsträckning kan detta förklaras med att man inte visste bättre? Den steriliseringslag som införts på 40-talet avskaffades först 1974. Sverige hamnar på andraplats efter Tyskland i steriliseringsfrekvens: 63 000 svenskar. Varav nittio procent kvinnor.

Kanske finns en delförklaring till framgången hos flera mentalsjukhusböcker och -filmer i deras bekväma påminnande om forna tiders barbari. De försäkrar att vi vet så mycket bättre idag och att vi ska vara nöjda över nutida upplysthet och rationalitet. Idag vet vi ju att elchocker bara ska användas mot grav depression, inte mot schizofreni. Vi vet ju att man kan dämpa psykoser med små tabletter istället för med hemsk lobotomering. Vi tvångssteriliserar ju inte tattare längre, hela Europa kan väl det där om allamänniskorslikavärde? Psykiatrin som berättelsen om utövandet av sociala maktstrukturer och förtryck av grupper som är för svaga för att protestera, det där är väl historia?

Eller, hur vet vi det? Den frågeställningen är underförstådd rakt igenom En sinnessjuk värld. Möjligen kunde Ökvist ha drämt till med den i ett kraftigare avslut och genom historieperspektivet satt ett granskande ljus på dagens vård. Men den är väl lika svår för honom som för oss alla att se, denna otillgängliga blinda fläck, våldet under namn av välvilja.

Textutdrag (Visa/göm)

Johan Wirdelöv

Publicerad: 2010-09-29 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-02 18:54

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3881

7 kommentarer

Den kan definitivt vara intressant att läsa om man är intresserad av svensk 1900-talshistoria. Jag som dessutom bor i ett av dessa (numera ombyggd till bostadsrätt) mentalsjuhus har letat efter en sådan här bok.

stephan a Oregistrerad 2010-09-29 00:14
 

Hej!

Jag hittade denna sida när jag sökte på ECT, elchocker.

Detta är en bok som jag skall beställa och läsa.

Det hemska är att elchocksbehandlingar fortfarande används i Sverige mer än någonsin år 2011.

Se dessa sidor:
http://www.elchocker.se/
http://www.youtube.com/watch?v=ZyM_zpa4FBM

Hälsn,
Peter

Peter Larsson Oregistrerad 2011-11-14 19:34
 

Kul att vi kunde ge dig ett boktips Peter och att du hittade hit (detta gäller även dig stephan). Man får ju hoppas att psykiatrin börjar med mer humana metoder snart.

Camilla Hällbom Redaktionen 2011-11-16 00:10
 

Apropå Peters kommentar: Lennart Ökvist beskriver den missriktade elchocksbehandling mot schizofreni som utfördes under 40- och 50-talet. Kort sagt byggde behandlingen på teorin att epileptisk kramp och schizofreni stod i motsatsförhållande till varandra. Resultaten visade sig senare inte hålla för vetenskaplig utvärdering.
Ökvist skriver också att den ECT som används idag istället riktas mot djupt depressiva tillstånd, med goda resultat. Han ger alltså en mer nyanserad bild av ECT än till exempel den som förmedlas genom populärkultur (Gökboet, Requiem for a Dream) och den antipsykiatriska organisationen Kommittén för mänskliga rättigheter (grundad av Scientologikyrkan).

Johan Wirdelöv Redaktionen 2011-11-16 11:17
 

Jag kanske borde läsa boken för att få en mer nyanserad bild som du ger Johan.

Camilla Hällbom Redaktionen 2011-11-16 16:49
 

Goda resultat efter ECT?
Härmed råder delade meningar.
Många människor vittnar fortfarande idag om svåra skador efter ECT. ”Behandlingen” saknar fortfarande vetenskaplighet.
Det finns även många experter som är emot ECT.

Peter Larsson Oregistrerad 2011-12-03 15:39
 

Peter: Bieffekter av ECT handlar om övergående minnesförlust för tiden kring behandlingstillfället. Det du kallar för ”svåra skador” måste sättas i förhållande till att den depression som behandlas i sig är så djup att den ofta redan skadat minnesförmågan. Bieffekter är inte heller unikt för ECT, utan är mildare i sin biverkan än många antidepressiva mediciner.

Framför allt ska man komma ihåg att alternativet till ECT är att patienten kvarblir i ett extremt svårt tillstånd där denne vägrar äta eller dricka och där självmordsrisken är överhängande.

Att metoden skulle ”sakna vetenskaplighet” är ren lögn. Det är väl belagt att andelen framgångsrika behandlingar är 60-70%.

I övrigt tycker jag att filmen på din hemsida bygger på en osaklig skräckretorik. Den sprider fördomar och rädsla som i värsta fall får sjuka människor att avstå från hjälp, och jag hoppas att alla som råkar se filmen kan genomskåda den.

Johan Wirdelöv Redaktionen 2011-12-14 16:15
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?