Krönika

James Ellroy på Kulturhuset

”En tigerhanne knullar med en zebrahona. När zebrahonans man plötsligt dyker upp säger hon till tigerhannen: min man kommer, låtsas att du håller på att döda mig istället.”

Nu är jag ganska säker på att ni inte skrattar, ja ni småler ju inte ens. Det gjorde inte heller en enda i den fullsatta hörsalen på Kulturhuset på onsdagskvällen. För efter att ha underhållit publiken i en och en halv timme med såväl högläsning ur nya romanen Oroligt blod, som i samtal med Britt-Marie Mattsson, frågar James Ellroy publiken, som precis börjat resa på sig, om han kan få berätta världens roligaste skämt. Det får han. Alla stannar upp och så kommer zebraskämtet, vilket följs av tystnad. Och när tystnaden kommer från ett par, trehundra personer som bara några ögonblick tidigare applåderat författaren är den verkligen påtaglig.

En ovärdig sorti kan tyckas, men när det gäller just Ellroy är jag inte riktigt säker att jag faktiskt tycker så. Ellroy har ju en udda personlighet som inte är helt enkel att kategorisera och en riktigt primitiv humor kan absolut passa in där. Hans böcker visst, dem går att kategorisera, men honom som person är svårare. Är han till exempel uppriktig eller enbart ute för att provocera? Under kvällen svarar han på frågor som vad han själv gjorde under det omtumlande 1968, som är startåret för denna tredje delen i hans Amerika-trilogi, med att han tog amfetamin och tillfredsställde sig själv. Han drar även sin egen tes om att Martin Luthers reformation i grunden har med sex att göra. Detta då Luther efter att ha spikat upp sina teser på kyrkväggen i Wittenberg gifte sig med en nunna som han fick sex barn med. Överhuvudtaget kommer han gärna in på ämnet sex och det på ett mycket klumpigare sätt än vad litteraturpubliken i Stockholm är vana vid. För även om det här och där skrattades till under hans plumpa homofobskämt, så var det som sagt helt slut på skratten när zebraskämtet slutligen dök upp i all sin uselhet.

Men nu kanske det låter som att det enbart var ett en och en halv timmes skämtande med en konservativ men sexfixerad 60+ amerikan. Till viss del var det väl så, men samtidigt var det mycket mer ett samtal om skrivande och om amerikansk 1900-tals historia med en av de intressantare författarna på området. För när fiktion blandas ihop med verklighet är Ellroy verkligen en av de allra bästa och han lyckas skapa någonting som känns som en ”bakom scenen” på den amerikanska historieboken. Mattsson gör ett bra jobb som intervjuare då hon hela tiden klipper av när Ellroy svävar ut för mycket (vilket får mig lite att tänka på Robert Aschberg och Christer Pettersson). Man kan nog säga att det är hon som leder in samtalet mot skrivande och politik medan Ellroy själv hellre pratar om sex och Beethoven. Men i den dragkampen kommer det lika oväntade som briljanta svar: när Bobby Kennedy-mordet diskuteras säger sig Ellroy vara säker på att det skedde som den officiella historiebeskrivningen, genom Sirhan Shirans sinnessjukdom och missbruk och att hans egen konspirationsteori i Sextusen kalla är svag. Eller när en i publiken ber honom kommentera att någon amerikansk litteraturkritiker anser att alla hans vänsterkaraktärer är stereotyper, så håller han helt enkelt bara med.

Att han räknar upp Reagan som en av de tre stora amerikanerna på 1900-talet är inte förvånande, då blir jag mer förvånad att Ellroy faktiskt röstade på Obama även om skälet han uppgav främst var att McCain ser ut som en tvättäkta psykopat (här passade han även på att klanka ned på Hillary Clinton, genom att hennes längd är för liten och vikt är för stor).

Han är således inte särskilt sympatisk och det av fler skäl än denna politiska inkorrekthet. Men för en person som i en tv-intervju för några år sedan enbart sade sig ha två intressen: skriva och att tänka på att skriva, lyckas han ändå vara intressant som person. Det påvisades inte minst i självbiografien Mina mörka vrår, men även i Kulturhusets hörsal. Och det trots den avslutande djungelfräckisen.

James Ellroys Oroligt blod släpptes på svenska den 3 februari och kommer att recenseras på dagensbok.com

Oscar Rooth

Publicerad: 2010-02-13 00:00 / Uppdaterad: 2010-02-12 23:37

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?