kanske var diktform inte det rätta sättet att kritisera med? jag tycker det låter intressant först när jag kommer till den roliga delen, som du kallar det. funderar över om Per Rask borde använt sig av en mer essäliknande form, om han då hittat mer rätt läsare? Om han här skrev in sig i ett hörn genom formatet han använde sig av?