Fotoböcker kommer aldrig att läsas på läsplattor. Böcker är visserligen trevligare att läsa i sig själva också generellt. Alla typer av böcker har ett eget tilltal, något som gör att vi vill hålla i dom. Känna på papperskvalitén, fundera över bindningen. Men vi kommer ändå inom en snar framtid att sitta med våra läsplattor fulladdade med en hel hög deckare, biografier, och annat lättläst. Läs detta om några år och ni kommer att ge mig rätt! Men det gäller alltså inte fotoböcker. Böcker med fotografier är som att ha en liten fotoutställning i sina händer. Inte bara innehållet är viktigt, presentationen är också av största vikt. Som denna bok av Thomas Wågström till exempel.

Utgångspunkten är följande: Under en följd av år på sextiotalet tillbringar fotografen sina somrar hos sin mormor och morfar på en ö i Stockholms skärgård. Ön saknar reguljär båtförbindelse. Jag kan tänka mig att det är ett ganska lugnt liv som levs på den lilla ön. Wågström fotograferar de föremål som morfadern förvarar i sin arbetsbod. Saker som blivit över men som sparats för eventuellt senare bruk. Föremålen är fotograferade var för sig mot en neutral bakgrund (sten?) De svartvita bilderna är tryckta på ett blankt bestruket papper som påminner lite om lufttorkade barytfotopapper.

En slang hopbunden i bägge ändar så att den bildar ett O. Ett lås med nyckeln fastbunden ovanpå. Snörändorna noggrant avklippta. Ett gäng schacklar har surrats ihop med en el-sladd. Bilderna har en meditativ karaktär. De blir till ett slags mystiska tecken, och ett slags äreminne över en annan generation med helt andra seder. Över några uppslag brer storslagna vyer ut sig. De är nog fotograferade från öns utkiksberg. Boken ser ut som en gammal svart vaxduksbok. I slutet av boken sitter inklistrat några sidor ur morfaderns dagbok återgivna i faksimil. Tryckt på ett helt annat papper såklart, sådant som finns i dagböcker.
Så här skriver morfadern den 13.11.66: ”Mulet hård byig kuling. Kl 8.00 SV å 2+ kl 18.00 3,5+ Ganska bra väder hela dagen. Inget särskilt har hänt. Inga båtar synliga.” Nästa dag får följande kommentar: ”Arbete i tvättstugan. Inte en båt synlig, ingen har ringt. Dystert.”

En kollega sade till mig: ”Vilken liten klenod den är, Wågströms bok!” Jag kan inte annat än hålla med. Och klenoder passar inte på läsplattor.

P.S. Formgivaren heter Greger Ulf Nilsson.