Utgiven | 2009 |
---|---|
ISBN | 9789197597593 |
Medförfattare | Joakim Andersson, Annika Boholm, Athena Farrokhzad, Tova Gerge, Sara Hallström, Karl Larsson, Pascal Prosek, Jenny Tunedal |
Handflata är ett kollektivt skrivprojekt av åtta författare och två redaktörer, det har blivit fem volymer samlade i en box. Mina associationer kring utformningen på den här samlingen går främst till en dvd-box, fast i miniformat. Den är fantastiskt snygg och en fröjd för ett formfreak som jag. Därför funderar jag redan nu på hur jag ska sortera in boxen i bokhyllan eftersom de varken går att sortera in på färg – några av böckerna i serien är röda, några vita, och inte heller på höjd – samlingen mäter inte högre än fem centimetrar. Än så länge löser jag problemet genom att bära med mig denna poesibox i handväskan hela tiden, med följd att jag visar dem för alla jag träffar och utlåtandet är enhälligt; det är en handfull otroligt snygga böcker.
Att skriva är oftast ett ensamt utövande, därför tycker jag om att det äntligen finns en kollektivt skriven diktsamling. Jag föreställer mig hur detta arbete kan ha sett ut, vem som gjort vad och hur texterna vuxit fram. I Joakim Anderssons och Annika Boholms bidrag Inte nudda golv får läsaren en inblick i hur detta arbete kan ha gått till genom en mejlväxling mellan författarna, vilket ger mig en känsla av delaktighet. Även i Ett mindre arbete om diagonalen av Karl Larsson och Pascal Prosek gestaltas en dialog mellan fyra karaktärer som försöker driva igenom någon form av konstnärligt arbete, som blir både konfliktfyllt och igenkännande.
Delar av Handflateserien har också blivit inläst till Textivals ljudbok, som nu är på turné runt om i Sverige och ett fantastiskt bidrag till den talade litteraturen. Arbetet med ljudboken drar även det kollektiva arbetet ett varv till och visar på att det finns ett aktivt skapande av poesi i Sverige idag.
Framförallt tycker jag att denna samling visar på hur bra det blir när vi kämpar tillsammans och jag tänker inte bry mig om att jag nu staplar klyschorna på varandra. Näven i luften har alltid varit en symbol för kampen och det är alltid värt att kämpa. I Athena Farrokhzads och Tova Gerges Manualen är handen något som knyts och blir till vapen, i Sara Hallströms Brev om 1 något som samlar in kunskap och sprider den. Jenny Tunedals hand i Du ska också ha det bra, öppnar och sluter sig, ger och tar emot. Och det är bra. Men framförallt: om det finns flera händer som kämpar för samma sak är det lättare att vinna den kampen.
Publicerad: 2009-07-30 00:00 / Uppdaterad: 2009-07-30 20:34
2 kommentarer
Tack för fint lunchsällskap.
Och det stämmer, det var verkligen mycket fina böcker du plockade upp ur handväskan för att visa mig!! /Peter
#
vad fint, jag ser verkligen framför mig hur du bär med dig böckerna vart du än går, hihi!
#
Kommentera eller pinga (trackback).