Recension

: Handflata
Handflata: Inte nudda golv, Manualen, Brev om 1, Ett mindre arbete om diagonalen, Du ska också ha det bra Dan N. Andersson, Daniel Westerlund (red.)
2009
Eolit Förlag
7/10

Gemensam kamp

Handflata är ett kollektivt skrivprojekt av åtta författare och två redaktörer, det har blivit fem volymer samlade i en box. Mina associationer kring utformningen på den här samlingen går främst till en dvd-box, fast i miniformat. Den är fantastiskt snygg och en fröjd för ett formfreak som jag. Därför funderar jag redan nu på hur jag ska sortera in boxen i bokhyllan eftersom de varken går att sortera in på färg – några av böckerna i serien är röda, några vita, och inte heller på höjd – samlingen mäter inte högre än fem centimetrar. Än så länge löser jag problemet genom att bära med mig denna poesibox i handväskan hela tiden, med följd att jag visar dem för alla jag träffar och utlåtandet är enhälligt; det är en handfull otroligt snygga böcker.

Att skriva är oftast ett ensamt utövande, därför tycker jag om att det äntligen finns en kollektivt skriven diktsamling. Jag föreställer mig hur detta arbete kan ha sett ut, vem som gjort vad och hur texterna vuxit fram. I Joakim Anderssons och Annika Boholms bidrag Inte nudda golv får läsaren en inblick i hur detta arbete kan ha gått till genom en mejlväxling mellan författarna, vilket ger mig en känsla av delaktighet. Även i Ett mindre arbete om diagonalen av Karl Larsson och Pascal Prosek gestaltas en dialog mellan fyra karaktärer som försöker driva igenom någon form av konstnärligt arbete, som blir både konfliktfyllt och igenkännande.

Delar av Handflateserien har också blivit inläst till Textivals ljudbok, som nu är på turné runt om i Sverige och ett fantastiskt bidrag till den talade litteraturen. Arbetet med ljudboken drar även det kollektiva arbetet ett varv till och visar på att det finns ett aktivt skapande av poesi i Sverige idag.

Framförallt tycker jag att denna samling visar på hur bra det blir när vi kämpar tillsammans och jag tänker inte bry mig om att jag nu staplar klyschorna på varandra. Näven i luften har alltid varit en symbol för kampen och det är alltid värt att kämpa. I Athena Farrokhzads och Tova Gerges Manualen är handen något som knyts och blir till vapen, i Sara Hallströms Brev om 1 något som samlar in kunskap och sprider den. Jenny Tunedals hand i Du ska också ha det bra, öppnar och sluter sig, ger och tar emot. Och det är bra. Men framförallt: om det finns flera händer som kämpar för samma sak är det lättare att vinna den kampen.

Emelie Novotny

Publicerad: 2009-07-30 00:00 / Uppdaterad: 2009-07-30 20:34

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3384

2 kommentarer

Tack för fint lunchsällskap.
Och det stämmer, det var verkligen mycket fina böcker du plockade upp ur handväskan för att visa mig!! /Peter

Peter Novotny Oregistrerad 2009-07-30 13:23
 

vad fint, jag ser verkligen framför mig hur du bär med dig böckerna vart du än går, hihi!

Lina Oregistrerad 2009-07-30 20:09
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?