Kramabstinens : skramlad scenpoesi, den rasslar ner på min hallmatta och visst hade jag hellre sett scenpoeten Louise Halvarsson läsa sin poesi live irl på en scen men det här fungerar också. Diktsamlingen börjar med en dedikation: ”till alla som behöver en kram”. Dikterna är konkreta och direkta som ju scenpoesi ofta är. Hela samlingen […][...]

Athena Farrokhzads och Kristofer Folkhammars urval och sammansättning av samtida svensk poesi i Berör och förstör riktar sig till ungdomar, men fungerar lika väl för vem som helst som vill få en okomplicerad överblick över den samtida svenska lyriken. Redaktörerna är inspirerade av Kärlek och uppror, som de själva läste som tonåringar. Det har nu […][...]

Det är först när jag läser Juliana Spahr i svensk översättning som jag ser spåren i Athena Farrokhzads tonalitet till Spahrs raka, uttalande poesi. Varför har jag inte tänkt på den kopplingen tidigare? Kanske för att mitt möte med Farrokhzads poesi föregick mitt första möte med Spahr. Den allra första dikten jag läste av Spahr […][...]

Att ge sig in i Athena Farrokhzads lyrik är att låta sig omfamnas av språkkänsla, lärdom och engagemang. Jag tänker på det när jag läser den stora dikten ”Brev till Europa”. I en tid då kontinentens majoritetsbefolkningar lockas av nationalismens inkrökta perspektiv, när konservatismens retrotopia framstår som ett verkligt alternativ för många, då är det de […][...]

Jag kan inte påminna mig att jag någonsin tidigare läst en självbiografi i diktform, fast när jag tänker på det låter det ju konstigt. Vad är väl minnen om inte fragment, lösryckta bilder – som dikter? En sådan diktsamling är Brun flicka drömmer, Jaqueline Woodsons självbiografi och första bok att översättas till svenska. Det krävdes […][...]

Malte Perssons nya diktsamling har ett militärgrönt omslag med gula generalstjärnor. Är detta beredskapspoesi? Möjligen, här finns ett samlande tema som kan beskrivas som diktens öde i vår tid. Det hela börjar vemodigt. En gång fanns poesin och den finns kvar i skrevor här och där. Som regnvatten i kaffekoppar glömda på verandan. Den dyker […][...]

Jag vet inte varför jag blir så lätt uttråkad av böcker som är skrivna ur ett samhälleligt perspektiv. Kanske för att jag är uppfödd på 1970-talet, då mina föräldrar – åtminstone om de var ute efter nya barnböcker – fick leta med ljus och lykta efter det som hade med fantasi och egensinne att göra. […][...]

Athena Farrokhzad och den rumänska författaren Svetlana Cârstean befann sig 2012 på en översättarworkshop. Cârstean kan inte svenska, Farrokhzad inte rumänska. Ändå slutade det med att de översatte varandras diktsamlingar (Skruvstädsblomman och Vitsvit) till svenska respektive rumänska. Trado är en förlängning av deras kollaboration. Trado är uppbyggd som ett altarskåp, där varje insida bär en […][...]

Kärleken av Marguerite Duras är en glest befolkad kortroman. I inledningen av berättelsen får vi träffa tre personer. En kvinna och två män. Den ena mannen har just anlänt till S. Thala, staden vid havet. Han ska komma att kallas för resenären. De andra två har varit här länge. Kvinnan väntar barn. Mannen med den […][...]

Det var under hösten 2015 som vi vände känslan av otillräcklighet till handlingskraft och förenade oss, delade på ansvaret och erkände. Vi kunde inte bära skulden ensamma. Tidningarna var fulla av ”Så hjälper du” och antalet volontärer slog i taket. Då fanns hopp, sen kom mörkret. Anna Jörgensdotter och Charlotte Qvandt har plockat en spretig, […][...]