Recension

: Sven
Sven Peter de Ru
2008
Journal
7/10

En verklighetens Pettson

Utgiven 2008
ISBN 997891976966
Sidor 72
Medförfattare Lotta Jonson

Om författaren

Peter de Ru utbildade sig vid Christer Strömholms fotoskola i början av 70-talet. Han var en tid medlem i fotografkollektivet Saftra. Han arbetar med dokumentärfotografi och reportage för tidningar och tidskrifter.

Sök efter boken

Sven bor i ett hus vid vattnet. Hans far byggde huset och Sven har alltid bott där. Stockholms förorter rycker allt närmare. Men Sven bor som han alltid har gjort. sin röda stuga nere vid sjön. Han har försörjt sig på det som jorden och havet och sommargästerna ger. Brukat jorden, fiskat och byggt båtar och sommarstugor. Nu är han 88 år. Han verkar lite grann leva i en annan tid. På gården lutar uthusen allt mer betänkligt. En hink med batterier som varit på väg under många år till återvinningen, dom kommer nog aldrig dit. Eftersom han lever ensam och inte har någon annan att ta hänsyn till så har han inrättat sig så bekvämt som möjligt. Den gamla golvlampan lite på sniskan för att få bra läsljus. Kaffepannan och koppen på armlängds avstånd. När näten skall lagas röjer han en plats i köket. TV:n får också följa med. Eller annars är det så att han har tre TV-apparater. En i köket, en i vardagsrummet och en i sovrummet. I Svens värld tillåts tiden ha sin gång. Det är lika viktigt att följa dagsaktuella händelser som att förbereda sig för det fiske han alltid hållit på med. Han fiskar, bakar sitt bröd, handlar någon gång.

Vi får en inblick i ett liv som stannar av alltmer. Svens kor, hönor och hästen är sedan länge sålda, kvar finns bara några kattor. Det är en berättelse om livets gång, lite sorglig, men också lite upplyftande. Det finns många sätt att leva ett bra liv.

Peter de Rus bilder kommer nära Sven och hans vardag utan att tränga sig på. I stilla eftertänksamma färgfoton får vi följa en man som lever ett gott liv lite vid sidan om det allt mer konsumtionsstressande samhället. De Ru blir aldrig nostalgisk men han har ett gott öga för vardagens poesi. Precis som Sven, som ställt upp en liten leksaksjägare i fönstret, siktandes mot fågelbordet utanför. En humoristisk gest för att skrämma bort skatorna från småfåglarnas mat? Lotta Jonson har skrivit ett tänkvärt efterord om att vi alla nog borde stanna upp och tänka lite på hur vi hanterar vår tid.

Tommy Arvidson

Publicerad: 2009-04-09 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-23 18:26

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3268

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?