Det här är Christer Hermanssons samling av notiser, debattartiklar och krönikor som publicerats i tidningar och tidskrifter åren 1989–2007. Texterna är nyredigerade och för första gången samlade i en volym.

Christer Hermansson står med fötterna i två olika läger. Å ena sidan är han legitimerad bibliotekarie och kulturchef i Strängnäs kommun, å andra sidan är han författare. Han målar upp en heltäckande bild av svårigheterna man möts av i båda dessa yrken, men det är framför allt bibliotekarierna och biblioteken den här boken handlar om. Som författare förfasas han ibland av bibliotekariernas bristande respekt för författare och deras vedermödor.

Christer Hermansson tenderar ibland att säga emot sig själv. I ena texten skäller han efter de bibliotekarier som agerar smakpoliser och anser att vissa åsikter inte ska representeras på biblioteken. I nästa text framhåller han vikten av att bibliotekarierna genom sitt urval ska säkra kvaliteten på bibliotekets litteratur. I det första fallet menar han på att yttrandefriheten måste säkras. Hur ska invånarna kunna bilda sina egna uppfattningar om biblioteken bedriver censur? I det andra fallet är låntagarna tydligen för inkompetenta för att förstå vad som är bra litteratur. Att många bibliotek inte lägger in litteraturstödsböcker i sitt bestånd är en stötesten som Christer Hermansson ofta återkommer till.

Boken är med sina 154 sidor snabbläst, men det är ändå inte så att jag lägger den åt sidan och sedan glömmer bort den. Nej, jag kommer ofta på mig med att gå tillbaka till den i tanken och fundera på de olika frågeställningarna.

Under läsningens gång dyker det upp bilder i huvudet på mig. Bilder på Christer Hermansson gränslande sin sadel iklädd sina läderbyxor, en ensam cowboy i kampen mot sina fiender: oförstående kulturpolitiker, en alldeles för tandlös bibliotekslag, Bibliotekstjänsts (BTJ) recensioner och marknadsdrivna bibliotek, där Dieselverkstaden i Nacka får representera det onda.

Det är inte min mening att bagatellisera Christer Hermanssons bok, tvärtom. Trots att den är skriven med glimten i ögat så är det skrämmande läsning. Sedan 1989 har 700 kommunala bibliotek lagts ner, utan att himmel och helvete har rörts upp, och det finns de politiker som anser att bibliotekslagen hotar det kommunala självstyret. Christer Hermansson skriver att han aldrig har träffat någon som inte tycker om bibliotek, ändå ser vi mer eller mindre stillasittande på medan biblioteksdöden breder ut sig. Varför? Förmodligen för att vi tar biblioteket för givet. Att som i Finland göra reklam för att man kan låna böcker gratis på biblioteket är, precis som författaren skriver, fullkomligt otänkbart i Sverige.

En röd tråd i boken är att Christer Hermansson vill stärka bibliotekariernas självförtroende. De måste bli bättre på att sticka ut hakan och lita på sin förmåga. De måste våga ta ställning för kvalitetslitteratur och inte falla för marknadens krafter. En alternativ titel skulle kanske kunna vara "Varför är inte fler bibliotekarier som jag?"