Ibland kan det vara en fröjd att se fotografier som är tagna av en icke-fotograf. Sven-Ingvar Andersson var landskapsarkitekt och professor i Köpenhamn. När han sökte ro i sitt liv så drog han sig tillbaka till sin egen trädgård strax utan för Lund. Gården heter Marnas. Den blev hans experimentverkstad. Här fick han inspiration och idéer till de offentliga platser han formade runt om i världen. Han har utformat Karlsplatz i Wien, Munchmuseets trädgård i Oslo och Vinterpalatsets innergård i St Petersburg. I Sverige är han känd för Clemenstorget och Centralen i Lund samt Hamntorget i Helsingborg. På sin gård kunde han ta ut svängarna ordentligt och helt hänge sig åt det som arkitekten Steen Eiler Rasmussen beskriver som ”det långsamma skådespelet”. Anderssons skådespel var tänkt att sluta som en helt igenväxt hagtornslund. Han tänkte sig att det pågår en dialog mellan människan och växtligheten. Ibland har det ena övertaget, ibland det andra. När människan åldras tar växtligheten i hennes trädgård över.

Hans tankar om trädgårdsformgivning är påverkade av andra konstarter som måleri, litteratur och musik. I denna bok har ha skrivit fiktiva brev till ett femtiotal av sina vänner och inspiratörer. Han berömmer konstnären Max Walter Svanberg för att ha gett honom iden till de fyra meter höga hagtornsskulpturer i form av hönor som pryder en del av trädgården som han kallar hönshuset.

Nu börjar jag se att de har en enorm erotisk utstrålning. Ansvaret för det får du också ta på dig.

Han diskuterar blombuketter med sin mor och vinterns härjningar i trädgården med Kung Bore. Han berättar för Le Corbusier om den duschplats i cement som han anlagt utanför sitt uthus, naturligtvis inspirerad av den världsberömde arkitektens byggnader. Han tillskriver Albrecht Dürer och Jungfru Maria. I sitt brev till Agatha Christie jämför han sin trädgård med en detektivroman. Dock med den skillnaden att i trädgården finns ingen upplösning att se fram emot. Trädgårdskonstens mål kan istället vara en känsla av välbefinnande som dröjer sig kvar.

Men det där med fotografierna då? Ja, de lever i någon slags symbios med den trädgård de avbildar. Ibland tagna lite på måfå, lite slarvigt som en murgröna som sticker iväg upp i ett pilträd. Ibland stilsäkert komponerat som en tegelmur med en pyramid ovanpå ena hörnet. Och naturligtvis är det så, att ingen annan än trädgårdsmästaren och författaren själv hade kunnat återge livfullheten och omsorgen i Marnas trädgård.

Brev från min trädgård är en underhållande och tankeväckande bok om trädgårdskonstens teori och praktik. Den är skriven och fotograferad med en lätthet och lekfullhet som gör att läsaren omedelbart börjar treva efter spaden eller skissblocket.

Tyvärr så fick Sven Ingvar Andersson inte uppleva den färdiga boken. Han gick bort i augusti 2007. Lotte Möller, bokens redaktör har säkert en stor del i det lyckade verket.

P.S. Ordet Marnas då? Det kommer från den tidigare ägaren av egendomen, Marna Åkesson. Hon var en egensinnig kvinna varom det ryktas att hon i köksskåpet förvarade både en flaska vin och en pistol. Vin till de vänliga gästerna och pistolen mot hennes fiender. Hon har givetvis också fått ett brev.