Skogen har alltid spelat en stor roll för Sverige: den svenska skogen löper som en grön tråd genom allt från BNP-beräkningar till poesi. I den här boken vill kulturjournalisten Johannes Ekman ta med oss på en litterär vandring genom den svenska skogen. Boken täcker över en rad ämnen – skogens betydelse historiskt, vår relation till skogen idag, skogen ur idéhistoriskt perspektiv, några av de viktigare träden, mytologiska skogsväsen, med mera.

Det är en rik källa Ekman har att ösa ur: det har skrivits oerhört mycket om skogar i Sverige genom åren. Många av våra mest kända och älskade författare har också skrivit spaltmeter om skogar och träd. Och Ekman är utan tvekan väl beläst på sitt ämne – han citerar friskt från de mest skilda författare som på något sätt har berört eller berörts av skogen. Allt från poesi till knastertorra fakta om skogsavverkningar ryms mellan bokens pärmar. Tonvikten ligger dock i hög grad på skildringar av skogen i poesi och litteratur.

Men det är också något av den här bokens baksida: allt för mycket citat blir lätt lite tråkigt, hur viktigt och intressant ämnet än må vara. Och Ekman citerar så mycket från andra författare och tänkare att han sällan själv kommer till tals. Han låter andra författare föra talan så mycket att man rent av börjar undra om han inte har något eget att tillföra. Så hur mycket man som läsare än älskar skogen blir den här boken tyvärr aldrig riktigt så levande som den kanske kunde ha blivit.