Om du följer serietidningarnas säsong åtta av Buffy vet du hur Melaka Fray är aktuell just nu. Om du inte har den blekaste om vad jag precis skrev så fungerar det också. Joss Whedons Fray är nämligen en självständig serieberättelse som visserligen bygger vidare på slayer-mytologin och, som alltid när det gäller Whedon, belönar en viss nördighet, men egentligen inte kräver några som helst förkunskaper.

Fray utspelar sig ett par hundra år i framtiden i Haddyn, ett futuristiskt New York City, komplett med flygande bilar, mutationer och vidgade klassklyftor. Där hankar sig Melaka Fray fram som frilanstjuv, lyckligt ovetande om magi, slayers och vampyrer. En smula superkrafter är förstås användbart även för en yrkestjuv och underklassens marktillvaro hemsöks av blodsugande ”lurks”, men de har mest smält in i den övriga misären – tills någon börjar organisera dem.

Så en dag dyker det upp en man som upplyser Mel om att hon är en slayer, utvald av ödet för att rädda mänskligheten från vampyrer och andra demoner. Därefter sätter han eld på sig själv. Enstaka fanatiker är vad som återstår av den en gång mäktiga watcher-organisationen och i hans ställe får den motvilliga Melaka demonen Urkonn – något av en blandning av nätdemonen Moloch och faunen Tumnus – till tränare. Själv har hon visserligen en slayers fysiska attribut, men inget av de mytologiska minnena och instinkterna. De tycks istället ha tillfallit hennes tvillingbror Harth, vars död i en vampyrattack för några år sedan ligger som en skugga över Mel och hennes polissyster Erin.

Med den kärva, streetsmarta Melaka Fray har Joss Whedon skapat en originell spinn på sin egen mytologi och Frays självständighet från den övriga Whedon-världen verkar definitivt till dess fördel (även om det, som sagt, alltid blir roligare ju mer crossover-flirtar man kan uppfatta). Mel och de andra är karaktärer i sin egen rätt och med Karl Molines alldeles egna estetik. Det är snyggt; mörkt och färgstarkt på en gång. Berättelsen är full av överraskningar och håller att läsas om och om igen. Whedons lekfulla slang har fått en ny framtidstappning, men förlorar aldrig sin karaktäristiska blandning av humor och drama. Och framför allt begåvas läsarna med ytterligare en vass, tuff och oerhört mänsklig actionhjältinna att ta till sina hjärtan.