Recension

: Glad!
Glad! Joanna Rubin Dranger
2007
Rabén & Sjögren
2/10

Menlös glädje

Utgiven 2007
ISBN 9789129665901
Sidor 32

Om författaren

Fotograf: Thron Ullberg

Joanna Rubin Dranger är född 1970 och bor i Stockholm där hon arbetar som professor på Konstfack. Hon debuterade med barnboken ”Arg Nittiotalets argaste bok” 1989, och har sedan fortsatt med att skriva tecknade romaner för vuxna. Tilldelades Svenska Illustratörspriset 2000 och Seriefrämjandets pris för Bästa svenska originalalbum 2002.

Joanna Rubin Dranger – Författarens officiella hemsida. Snygg och allmänt innehållsrik.

Sök efter boken

Att beskriva lycka på ett intressant sätt är omvittnat svårt. Att vara glad bottnar till skillnad från att vara ledsen eller arg sällan i en konflikt, och man föreställer sig lätt att glädjen är en relativt okomplicerad känsla. Men så behöver det ju inte alls vara. Vad man är glad för avgör glädjens art, och glädjen kan förknippas med både skam eller skuld. Likaså kan det att vara oreflekterat glad ge upphov till skuldkänslor, som om man genom att vara glad själv nedvärderade andras olycka.

Särskilt mycket av denna glädjens problematik syns inte i Joanna Rubin Drangers nya bilderbok Glad!. Det är nästan tjugo år sedan hon tillsammans med Anna Carin Cullberg gjorde de två böckerna Ledsen och Arg, liksom Glad! med en liten flicka i centrum. Likheterna är flera men även olikheterna. Glad! saknar liksom Arg en historia, och handlar mer tematiskt om vilka uttryck glädjen tar sig i ett litet barns vardag. Flickan är i det här fallet porträtterad som en alldeles gul liten varelse med ett ansikte som påminner om en sol, vilket också påpekas i boken. Det är tyvärr många saker som på detta sätt omtalas i texten trots att de är uppenbara i bilden. Istället för att låta de två komplettera varandra skapas en tårta-på-tårta-effekt som gör boken lite tråkig.

Joanna Rubin Dranger har helt enkelt inte lyckats skapa spänning kring begreppet glad hon heller. Bilderna är fina men blir enahanda med den evigt strålande solflickan i ständigt centrum. Kollagetekniken från Ledsen lyser med sin frånvaro, och även den idé- och färgrikedom som fanns i böckerna om Farbror Dag Drömlund. Men kanske ligger problemet främst i att det denna gång är Ruibin Dranger själv och inte Cullberg som skrivit texten. Där Arg och Ledsen hade stark personlighet är Glad tyvärr menlös.

Alice Thorburn

Publicerad: 2007-11-24 00:00 / Uppdaterad: 2009-11-23 19:55

Kategori: Recension | Recension: #2730

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?