För många år sedan var Warhammer 40.000 enbart små tennfigurer som man målade och spelade med för att åskådliggöra slagfält mellan tungt rustade mänskliga trupper och onda Aliens, fyrtiotusen år in i framtiden. Nu för tiden är Warhammer 40K (som det kallas) mycket mer än så. Spelet har blivit en tredimensionell science fictionvärld centrerad kring det mänskliga imperiet, en extremdystopisk diktatur spridd över miljontals världar, och styrd av en sedan länge död mänsklig gud (Kejsaren), och hans hänsynslösa präster. Imperiet hotas av Kaostrupper som strömmar ut ur ett enormt öga mitt i rymden. Kaoskrigarna kan ses som en representation av allt hemskt som mänskligheten själv har blivit. Denna värld av utomjordingar, inkvisitorer och gigantiska fältslag hade aldrig kommit till liv om det inte vore för vad man bland 40K-spelare kallar "Fluff".

Fluff är den skönlitteratur som utspelar sig i 40K:s värld. Det finns en uppsjö böcker, och en mängd författare. Den författare som höjer sig över andra i detta hav av medioker litteratur är helt klart Dan Abnett, som i dagsläget skrivit över tjugo böcker till 40K. Allting började med Abnetts första bok, "The First and Only", som också är del ett i den tio böcker långa romansviten "Gaunt´s Ghosts". "The First and Only" säljs nu tillsammans med de tre första böckerna i serien, under namnet "The Founding". Abnett skriver i förordet att han aldrig skulle fortsatt skriva böcker till 40K om det inte varit för det översvallande mottagande som "The First and Only" fick. I efterhand är det lätt att förstå att Abnett hyllades, han har helt klart något som få författare har, även bland de som inte skriver science fiction.

Romansviten "Gaunt´s Ghost" handlar om det första regementet som bildades på planeten Tanith, strax innan planeten sprängdes av kaosmakterna. Ledare för denna grupp av ett utdöende släkte är den hårdföra men rättvisa kommissarie Gaunt. Boken "The First and Only" handlar om krig. Folk dör till höger och vänster och det är en ständig kamp mot en ansiktslös och ondsint fiende, som läsaren aldrig får veta särskilt mycket om. Ondskan är allt annat än subtil. Kaos har perverterat hela världar, och förvridit själva verkligheten.

De karaktärer som beskrivs i boken är fyrkantiga och platta, och det är svårt att hålla isär dem. En del av de goda har i hemlighet blivit onda, och det finns makter inom de egna leden som vill använda ondskan för egna syften. Berättelsen följer ett tydligt mönster, och det finns få överraskningar. Ändå kan jag inte lägga från mig boken. Författaren Dan Abnett har det där märklig och unika: förmågan att skriva bladvändartext. Det spelar ingen roll om jag blandat ihop vem som är vem, och inte ens förstår vad som händer och varför. Jag vill ändå läsa vidare. Tyvärr har jag inget svar på vad det beror på. Kanske är det något med tempot i texten, eller så handlar det om språket? Helt klart är att den som är intresserad av detta fenomen bör titta närmare på den här författaren, men kanske ska man hoppa över just den här boken. Läs istället Dan Abnetts magnifika trilogi om Inkvisitor Eisenhorn.