Recension

: Den som blinkar är rädd för döden
Den som blinkar är rädd för döden Knud Romer
2007
Wahlström & Widstrand
8/10

Instängd eller utestängd?

Utgiven 2007
ISBN 9789146216070
Sidor 168
Orginaltitel Den som blinker er bange for døden
Översättare Nenne Runsten
Först utgiven 2006

Om författaren

Knud Romer, född 1960, är en känd kulturprofil i Danmark. Han är litteraturvetare och reklamare. ”Den som blinkar är rädd för döden” är hans debutbok.

Sök efter boken

Mamma, pappa, barn. En trio som är utelämnade åt varandra. En son som heter Knud och växer upp på sextiotalet i den lilla byn Nykøbing Falster. Far är en rejäl man som uppskattar förutsägbarhet och rutiner. Han trivs med sitt arbete på Dansk Bygnings Assurance. Mor hamnade av en tillfällighet i staden när hon var på jakt efter jobb under de första tuffa efterkrigsåren. När hon förälskade sig valde hon, trots sitt utanförskap i byn, att stanna kvar.

Det här är en komprimerad släktsaga, vi får en glimt av grundtemat i var och ens liv. Vilka livsavgörande händelser har format dem? Vad är deras drivkraft?

Hämndlystna impulser uppstår inte ur tomma intet, i den här berättelsen förses vi med tillräckligt mycket information för att personerna ska bli tydliga. Här finns inga långrandiga förklaringar, nycklarna till de olika personernas karaktärer får vi genom deras agerande. Saknad är ett återkommande tema, att vilja uppnå en materiell trygghet man saknade som barn till exempel eller mer konkret att längta efter maten, musiken, människorna från förr.

Knuds mor blir utfrusen ur lokalsamhället enbart utifrån det faktum att hon är tysk. Ingen känner till hennes bakgrundshistoria, ändå drabbas hon av en kollektiv bestraffning för de hemska krigsåren. Knuds öde är inte mycket bättre, även han blir kallad tysksvin och är alltid på vakt. Man vet aldrig när mobbare väljer att slå till.

Familjen är fången i det förflutna. Omgivningen tycks oförstående/ointresserade av de traditioner/det kulturarv modern bär med sig. Det är som att det saknas öppningar, inga kontaktförsök åt något håll, som om tillvaron blivit stum. Familjen blir en sluten cell, inte utifrån ett frivilligt val utan framtvingat av yttre omständigheter.

Min radio var första gången jag slapp ifrån mor och far och kunde göra det jag själv ville, och det kändes som om jag gjorde något förbjudet. Jag gömde mig under täcket för att inte bli upptäckt och följde med på kortvåg och mellanvåg och utforskade världsrymden och avlyssnade dess hemligheter.

Sonen uttrycker uppskattning och omsorg i förhållande till föräldrarna samtidigt som den sociala isoleringen tycks göra hans längtan bort, bort, bort allt större.

Textutdrag (Visa/göm)

Andrea Berge

Publicerad: 2007-04-03 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-01 12:39

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2440

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?