För några år sedan cyklade jag längs Munkbron i Stockholm. Där Munkbron löper parallellt med Centralbron, på en liten "tarm" av asfalt under den senare som ingen någonsin använt till något vettigt (utöver som pissoar), har någon bestämt sig för att campa. Jag minns att min spontana tanke var något i stil med "vad i h***ete är det för en idiot", om denna icke-närvarande person som inte bara hade ställt dit en husvagn modell mindre, utan även spänt upp en klädlina och ställt ut ett par plaststolar. Föga insåg jag då att jag var en förbipasserande betraktare av ett av Akay & Peters konstprojekt. Föga visste jag heller att min reaktion var ett tämligen ordinärt, spontant mottagande av denna konst.

Många stockholmare – eller besökare i huvudstaden – har precis som jag säkert sett åtminstone något av Akay & Peters alla projekt runt om i staden: den röda miniatyrstugan med vita knutar lämpligt placerad precis vid E4:ans Eugeniatunnel, fotona på fotograferande turister affischerade på husväggar, gungorna uppsatta på alla möjliga och omöjliga platser, den jättelika graffitin i snön på stadens istäckta vattenområden, zoot som helt plötsligt hade etablerats vid Karlberg och så vidare.

Här finns nu alla dessa – och många fler – konstprojekt presenterade i en bok. Att säga att boken är rikligt illustrerad vore en underdrift: vi snackar nu många, och dessutom oerhört snygga, foton på allt från konstprojekten i sig till alla arbetsmomenten under utförandet. Detta kombinerat med korta, men fullt tillräckliga, texter om varje projekt och hur det har mottagits, samt några riktigt intressanta artiklar om och med Akay & Peter själva (som annars tydligen skyr offentligheten som pesten).

Det är aldrig några pretentiösa konstnärliga ambitioner som ligger bakom projekten. Istället är det, som de två kumpanerna formulerar det när de intervjuas, spontaniteten och glädjen som ligger till grund för deras konst. Det är dessutom billig konst i meningen att den inte kräver mycket mer än idén och arbetsinsatsen – mycket av materialet som används tiggs, hittas eller lånas ihop från annat håll, och de använder sig friskt av det offentliga rummet för att nå ut med budskapet. Det här något de två inte hymlar med: "jag har alltid haft inställningen att staden är mitt vardagsrum och något jag själv kan möblera om och fixa med", som Akay formulerar det.

Gång på gång lyckas de komma upp med nya roliga idéer som ifrågasätter olika perspektiv på tillvaron i staden. Konstig konst, måhända, men både glädjande och inspirerande. Och även om de är spontana lågprisverk, så är konsten oerhört rik till sitt innehåll. Själv blir jag därför otroligt glad bara av att titta på och läsa om dessa två herrars oemotståndligt underfundiga projekt.