Nyfiken och kunskapshungrig på italienska viner, men trött på knapphändig information från Systembolaget och internet? Låt då författaren och sommelièren Andreas Kjörling hjälpa dig i ditt sökande efter just det vin som ni drack den kvällen, på den trattorian.

Pedagogiskt korrekt inleder Kjörling Det italienska vinet med kapitlet vinets historia som är av allmänbildande om vinvärldens tillkomst och utveckling fram till idag.

Italiens vinregioner får alla ett eget kapitel. De inleds med kort historik sedan presenteras distrikten mer ingående med uppgifter såsom jordmån, druvsort, vinstil med mera. Vi börjar i norr med Piemonte som bland annat är välkänt för sina fylliga och strama Baroloviner och mousserande Asti Spumante. Och vi slutar i Kalabrien, i söder, där vinstilen övergår i en mer fruktig och eldig karaktär. Där är klimatet varmare och fuktigare. Öarna Sicilien och Sardinien är inkluderade; mindre omtalade som vinregioner trots rik kulturhistoria och stor vinproduktion. Starkvinet Marsala, med smaksatta varianter har sitt ursprung på Sicilien berättar Kjörling.

I ett eget kapitel ägnar sig Kjörling åt finkel, jag menar Grappa. Grappa är ett utsökt och druvaromatiska destillat, sprunget ur Amaronevinernas region, Veneto, i nordöstra Italien. Grappan är en destillerad restprodukt från redan pressade druvor under vintillverkningen. Tillsammans med en espresso avrundar den en måltid som pricket över i.

Den sent tillkomna italienska vinlagen som beskrivs i ett av bokens inledande kapitel ter sig inte vara den lättaste att styra över, än mindre för vinmakarna själva att följa. Det gäller ju att överleva, oberoende av lagar, till följd av detta ligger sannolikt förklaringen till Italiens nästintill ogreppbara mångfald av viner. Och särskilt förekomsten av specifika producenter som är mindre kända. Därför vill jag rekommendera boken Det italienska vinet.