Den här boken är rätt lätt att beskriva. Den består helt enkelt av det bästa av det bästa när det gäller arkeologiska fynd och fyndplatser. Mellan pärmarna på den här boken trängs alltså fotografier och beskrivningar av både de mest storslagna och intressantaste objekten som på ett eller annat sätt påträffats av upptäckare och arkeologer. Och det är trångt om saligheten. Urvalet kan alltid diskuteras, alla former av kanonförsök är dömda att ifrågasättas, men i stort sett är "det mesta" med.

Den geografiska spridningen är stor precis som tidsspannet. Fynd från i princip hela världen finns representerade och de tar oss med både högt och lågt, från bergstoppar via djungel och öken till världshavens bottnar. När det gäller tiden som är så viktig i de här sammanhangen spänner den mellan de "avlägsna" hominiderna och gårdagens världskrig. Från början till nu skulle man kunna säga.

Mestadels är det stora, monumentala lämningar som uppmärksammas, ofta byggda i sten. Det beror sannolikt på tre saker: För det första är det självfallet så att sten är ett tacksamt material i och med att det är hållfast. För det andra är sten ett material som under vissa förutsättningar är ganska svårhanterligt. Den kräver både kunskap och styrka. Sist men knappast inte minst är alltså själva storleken tätt sammanlänkad med hur vi bedömer och berömmer ett antikt monument. Fascinationen inför den kunskap som människor besuttit för så många tusen år sedan är stor och ju större lämning desto mer imponerande. För många blir den känslan till och med övermäktig och de väljer istället att nedvärdera den mänskliga prestationen och ersätta den med exempelvis utomjordiska krafter. Detta är naturligtvis galet men tyvärr inte helt ovanligt.

Men också "det lilla", kan skapa förundran. Många av de mest spektakulära fynden har sannolikt inte rönt någon vidare uppmärksamhet i sin egen tid. Men idag, hos oss när så mycket av det som då var vardag gått förlorat blir de och deras pinaler exotiska. Ta ismannen Ötzi till exempel. Han har fångat en hel värld med sin enkla men välbevarade utrustning. I jämförelse med Thutankhamons rikedomar är det inte mycket att skrika sig hes över men ändå betraktas båda dessa herrar som några av, just det; arkeologins största upptäckter. Så olika öden men ändå på något sätt förenade i tiden, i den här boken.

Arkeologins största upptäckter är på många sätt förtrollande. Främst är det den ovan nämnda känslan av respekt för dåtidens människor som är så magisk. För man får aldrig glömma att det egentligen handlar om människor och inte om stenar. Varken Machu Piccus byggnader eller ismannens pilspetsar blev till utan våra förfäders ögon och händer. Fynden kastar alltså i flera fall ljus på människans bästa egenskaper såsom kunskap och kreativitet men lika ofta om det rakt motsatta. Våld, krig och storhetsvansinne har många gånger legat bakom dessa storverk och påminner oss om att vi förändras mycket långsamt på vissa plan. Än idag är kunskap och utveckling alltför tätt sammanlänkat med exempelvis vapenindustrin. På gott och ont är vi samma människor som de som konstruerade Cheops pyramid men också som Påsköns tidigare invånare vilka omöjliggjorde sin egen existens genom miljöförstöring och krig.