Utgiven | 2006 |
---|---|
ISBN | 9197644706 |
Sidor | 281 |
Illustratör | Megan Glosser |
Oktoberlandet av Christian Mehrstam ser vid första bläddringen ut som en helt vanlig bok med en hel del trevliga svartvita teckningar. Här och där syns en och annan tabell och en karta. Oktoberlandet är dock ett svensk nyutgivet rollspel från det purfärska förlaget Fiktionslek. Författaren säger i en intervju att spelet skrivits mer som en bok och att man ska köpa Oktoberlandet om man "tycker om att läsa och att berätta".
Oktoberlandet är inte skrivet som vanliga rollspel. All text, förutom några sidor regler på slutet, är skönlitterär fiktion, till synes skriven av invånare i Oktoberlandet. Själva världen är en förtrollad hybrid, där häxan och lejonet och sagan om ringen möter oktoberrevolutionen och östeuropeisk modernism. Istället för människor finns det fefolk. Läsaren får bekanta sig med revolutionära orker, snofsiga översittaralver och kampen mellan Tsaren (ordning och industri) och Häxan Baba Yaga (magi och kaos). Typiska fantasyvarelser samsas med ånglok, cinematografer, stumfilm och zeppelinare. Visst låter det knäppt! Konstigt nog fungerar det.
Kortare texter samsas med berättelsen om Lintovaffären. Typiska texter kan vara skolläraren Slobovitjs facit till uppgiften "gör en förteckning över de tjugofem viktigaste händelserna i Oktoberlandets historia", eller en framsida av tidningen "Oktoberlövet".
Berättelsen om Lintovaffären är det centrala i boken Oktoberlandet. Lintov är en gnom som tagit en aktiv roll i slavfolkens kamp mot hovfolket och Tsaren. Berättelsen börjar i huvudstaden Leongrad där Lintov möter den hemliga polisens kommissarie Ivan Bubb och tsarens lojala kentaurer. Läsaren får sedan följa Lintovs och den hemliga polisens katt- och råttalek över stora delar av Oktoberlandet. Berättelsen är väldigt spännande och jag sträckläser Mehrstams texter på ett sätt som jag inte gjort sedan Hannah Tintis "Djurverkerier" (dock inga andra likheterÂ…).
Rollspelet Oktoberlandet bygger på enkla regler och grundtanken är att varje spelgrupp ska skapa sin egen version av spelet. Rollpersonen kan begåvas med olika former av magi eller fefolksförmågor. Dessa baseras på ordstäv. Slängd i käften ger rollpersonen förmågan att slänga iväg sin tunga och ta saker. Tankspridd innebär att rollpersonen kan dela ut sitt medvetande till flera andra personer. Vad Kasta ett getöga innebär säger kanske sig själv.
Själva spelledardelen är ett kort litet avsnitt i slutet av boken. Här saknas tips och exempel på hur man omsätter texterna till manus för spel. Det finns väldigt lite stöd för spelledaren. Jag tror att författaren överskattar spelares förmåga att översätta mellan en skönlitterär fiktion och rollspelets fiktion. Som jämförelse kan man säga att det för många är svårt att med bara Tolkiens texter som grund spela rollspel i Sagan om ringens värld. De flesta spelargrupper behöver någon form av guidebok med tips och hjälpmedel för att omsätta den fastställda "raka" historietråden till nya unika händelser och situationer.
Rollspelet Oktoberlandet har sina brister. Den skönlitterära boken Oktoberlandet är däremot begåvad och väldigt läsvärd.
Publicerad: 2006-10-21 00:00 / Uppdaterad: 2006-10-21 00:00
7 kommentarer
"skönlitterär fiktion" – Dagens tautologi?
#
Kanske har du rätt. Det jag vill säga är att "skönlitteratur" är en berättelse. Fiktion är något som är "på låtsas". Till exempel en uppdiktad lista av påhittade verktyg är fiktion men inte skönlitterärt. En berättelse om en känd person som funnits på riktigt är skönlitterär, men inte fiktion. Eller?
#
Greger. I rollspel finns det ofta väldigt mycket informationstexter om fiktiva fenomen. Man kan till exempel läsa om drakar och hur långa de är och hur mycket de väger och hur de brukar leva. Detta är knappast skönlitteratur, utan, som sagt, informationstexter. Det är också vanligt att rollspel inleds med en berättelse från världen, en skönlitterär fiktiv text, till exempel om en alv och en dvärg som hamnar i strid med några orker och sen klarar sig. Det speciella med Oktoberlandet är att tonvikten ligger på skönlitterära fiktiva texter, snarare än fiktiva informationstexter.
#
Well, det ni kallar "informations texter" skulle mycket väl kunna vara skönlitteratur.
Dessa texter behöver dessutom inte vara fiktion, eftersom de beskriver saker och ställen som existerar i spelet.
Men att skriva "skönlitterär fiktion" är definitivt en tautologi.
#
I "skönlitterär fiktion" finns information som inte förmedlas i varken "fiktion" eller "skönlitteratur". En av huvudpoängerna med recensionen är att Oktoberlandet skiljer sig från andra rollspel genom att ha en tyngdpunkt på "skönlitterär fiktion" snarare än "informativ fiktion". För att ytterligare belysa skillnaden mellan fiktion och skönlitteratur (i en tanke om att dessa ord inte är synonyma..) skulle jag vilja nämna Stridsbergs Drömfakulteten som absolut är skönlitteratur men bara delvis fiktion. Man skulle kunna säga att Drömfakulteten ligger i gränslandet mellan "fiktiv skönlitteratur" och "icke-fiktiv skönlitteratur".
#
Tautologi innebär ju att de bägge orden förmedlar samma innehåll, alltså att man kunde stryka ett av orden. Så är inte fallet här.
#
Fast skönlitteratur är alltid fiktion, så det blir definitivt en tautoligi. Man behöver inte påpeka att skönlitteratir är fiktion. Fiktion är däremot inte alltid skönlitteratur, det kan t.ex. vara film.
#
Kommentera eller pinga (trackback).