Recension

: Hello Money
Hello Money Klas Landahl
2005
Mjältbrand förlag
7/10

Nästan till Indien på cykel

Utgiven 2005
ISBN 9197555606
Sidor 362

Om författaren

Konststuderande från Visby. Hello Money är hans debut. Dessutom på eget förlag.

Sök efter boken

Jag har fått cykla genom Europa när jag legat bredvid min fru i sängen och läst mig till sömns. Tanken var en cykeltur till Indien.

Hello Money är en reseskildring och titeln syftar på första intrycket av indien att folk hälsade med ett smile och sedan ville de ha turisternas pengar.

Boken är en pojkäventyrsroman/reseskildring för tvåtusentalet. Två veganer ger sig iväg mot Indien på cykel. Vi bjuds på en massa möten, missöden och lyckoträffar. Lättsamt skildrat på en påhittig men ändå ganska rak prosa. Jag skrattar och njuter men skäms (på författarens vägnar) ibland för att det var så här jag ville och skrev när jag var 15. Det är väl underbart att det får finnas trycker jag ner min egen kritikerröst, den som fått mig att inte längre skriva så.

Herr Landahl låter sig själv fara iväg i fantasier och följer varje infall en bit när han skriver men sedan låtar han tråden, det infallet bara falla, för att följas av ett annat infall. Jag njuter men känner mig lite lurad, hade inte den där tegelstenen något med hela bokmuren att göra, ingick den inte som ett effektivt verkningsmedel i bokens form? Nej det var endast ett infall.

Själva Indien-delen kan jag lika väl vara utan, det är innan, resan dit, som jag tycker är rolig, bort med typ 100 sidor Indien så blir boken bättre. Detta är dock ändå en bok väl värd att läsa. Jag blir sugen på att resa och leva det fria resande livet. Pöjkarna är dock väldigt pk tycker jag, när en får reda på att de har dreadlocks så blir man inte förvånad, det var liksom bara pricken över i och veganer och miljökämpar är de naturligtvis. Det känns förutsägbart nästan tråkigt. Men man kan överse med detta för en skrattar och känner känslor under läsningen. Således med vissa invändningar mycket bra blir sammanfattningen då av denna köttbefriade resa.

Csabi Urbán

Publicerad: 2006-09-19 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-14 13:20

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2186

6 kommentarer

Det var länge sedan jag blev så osugen på att läsa en bok som recenseras här.
Nyckelord:
Konststuderande, debutroman, utgiven på eget förlag, veganer, dreadlocks, Indien, skriver som en 15-åring.

Pontus Oregistrerad 2006-09-19 14:51
 

Boken är faktiskt riktigt läsvärd. Precis som Csabi skriver är den dock lite för lång.
Jag tycker det är bra att veganerna står över sina ideal ibland och äter en kaka och orkar inte bry sig så jävla mycket om miljön då de väl är på plats på forumet osv.

jerker Oregistrerad 2006-09-19 16:17
 

låter väldigt fördumsfullt att tycka att någon är förutsägbar för att de har dreads, är miljökämpe och veganer på samma gång. de sistnämnda går dessutom hand i hand om man kan sina saker. i subkulturer behöver man sina kännetecken för att hitta varandra, och man har ideal inte bara i tanke (veganism) utan också i yta (hår, kläder).

och vad skäms du för? att någon faktiskt genomför en ungdomsdröm? herregud.

vet inte varför jag blir så upprörd. är bara sällan man läser en så dålilgt skriven recension, svenskan är usel. och när recencenten dessutom klagar på språk, syfte och karaktär hos författaren blir det bara för mycket.

jag gillar inte dig och ska nog läsa boken enbart för att bekräfta att den är och skriver bättre än du.

Lo Oregistrerad 2006-09-23 01:29
 

Jag kom över boken av en slump, och led mig igenom den mest för att jag skulle få så dåligt samvete om jag gav upp, han hade ju trots allt gett ut den alldeles själv. men det kändes som att han hade lagt ner mer tid på layout än korrekturläsning. boken var taffligt skriven, och händelser som kunde varit spännande och engagerande hastades igenom alldeles för fort. betyget 7/10 är enligt mig MYCKET generöst. Läs Sven Lindqvist istället, en reseskildrare som både har någonting att berätta, och ett fantastiskt språk att berätta det med.

Kajsa Oregistrerad 2007-07-19 18:27
 

Jag ser mer styrka än brister i språket, men så var jag ju också ett fan av Klas gamla fanzine Mjältbrand. Men jag håller med recensenten om utelämnandet av deras politiska stereotyp, som istället framkommer under resans gång. Det – och flera liknande utelämnanden – får boken att kännas som skriven bara för kompiskretsen, en känsla man inte fick av herrns reseskildrings-zines.

m Oregistrerad 2008-12-30 02:02
 

Det viktigaste för mig med den här boken är att killen har humor, jag skrattar och läser gärna mer vilket i sin tur även leder till att läsningen dessutom ger mig inspiration och gör mig pepp till att hoppa upp ur soffan och ägna mig åt det jag faktiskt brinner för.

Freja Oregistrerad 2009-09-24 22:32
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?