Recension

: Magda och Anton
Magda och Anton Lena Arro
2006
Opal
7/10

En Loppsocka kan inte vara snuttis

Utgiven 2006
ISBN 9172992077
Sidor 28
Illustratör Sara Gimbergsson

Om författaren

Lena Arro har sedan debuten 1991 med ”Måsar och mamelucker!” skrivit texten till ett flertal bilderböcker, som illustrerats av Catarina Kruusval och Sara Gimbergsson. Hon har även skrivit böcker för äldre barn och ungdomar.

Sök efter boken

Magda har fått en lillebror som heter Anton. Det är naturligtvis en stor händelse som sätter igång många känslor. Nu är Magda en stor tjej som kan hjälpa till att köra barnvagnen. Alla tycker att Anton är så gullig så. Men hennes ständiga följeslagare Loppsockan är inte lika imponerad, det är ju en riktig Skrutt-Anton det där! Han kan ju inte hitta på något kul, han bara skriker.

Jag känner mig lite tveksam inför den tydliga uppdelningen av känslorna: att Magda får uttrycka de positiva känslorna inför lillebror och Loppsockan de negativa. Är det ett sätt att fånga upp att barn har dubbla känslor inför det att ett nytt syskon gör entré och kräver plats? Det är ju lite förbjudet att kalla någon ett skrutt, så det får uttryckas indirekt genom Loppsockan.

Dramatiken stegras när Anton lägger beslag på Loppsockan som snuttis! Det verkar dessutom vara det enda sättet att få honom lugn och glad. Familjen får använda all sin uppfinningsrikedom för att muta Loppsockan att vara snuttis åtminstone ett tag, men när Anton får sin första tand är det tvärstopp, Loppsockan vägrar. Vad göra?

Det är mycket aktivitet och rörelse i bilderna. Ibland sväller de ut över ett helt uppslag, ibland är bara figurerna i fokus utan någon bakgrund. Perspektivet växlar, emellanåt zoomas riktiga närbilder in. Bilderna tillför en del information som inte finns i texten. Som att det framgår att Magda och Anton är adopterade. Här är det den naturligaste sak i världen, inget som det verkar finnas någon anledning att poängtera. Vid omläsningen ser jag att en förälder ställer ner ett par stora resväskor i öppningsscenen.

Jag läser boken för en fyraårig kille som älskade den första boken Magda och Loppsockan. Jag märker att han blir fundersam när det är så mycket snack om Skrutt-Anton hit och dit. Det blir mer respons när Loppsockan och Anton har bittävling.

Det är väl alltid en balansgång med uppföljare, att hålla samma ton och ändå skapa variation. I Magda och Loppsockan fanns kanske en ännu större portion bus och lek och det faktum att Magda hittar och köper Loppsockan för en krona i en affär var en stark öppning där. Jag känner mig ändå nyfiken på fortsättningen.

Andrea Berge

Publicerad: 2006-09-15 00:00 / Uppdaterad: 2011-03-06 11:26

Kategori: Recension | Recension: #2177

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?