Pernilla Ahlsén, en svensk journalist, besöker under en längre tid en annan, krigsdrabbad, del av världen – Israel/Palestina – där vardagslivet ständigt påverkas och hamnar i skuggan av politiska och religiösa motsättningar. Resultatet av resan blir en bok.

Vi har sett det förut. Väst reser till öst för att rapportera. Jag tänker till exempel på Åsne Seierstad och hennes roman Bokhandlaren i Kabul, med sitt tydliga uppifrån- och utifrånperspektiv. Men det här är någonting helt annat, som känns både nytt och befriande fritt från kategoriseringar och säkra svar, där hela gråskalan från svart till vitt utnyttjas.

Boken låter sig inte låsas fast i en enda genre. Reseskildring, reportage, dokumentär, biografi, korta berättelser som ibland griper in i varandra och skapar cirkelrörelser genom återkommande motiv och reflektioner, samhällsanalys, historia – allt knyts samman till en fungerande enhet. Språket flyter. Första meningen i varje berättelse fångar; man kastas rakt in i handlingen, direkt in i någons liv.

Att skriva någon annans verklighet är inte helt oproblematiskt. Det går inte att krypa ur sitt eget skal av värderingar. Men här handlar det inte om att välja sida, utan om att se, att låta alla människor göra sina röster hörda, om att verkligen lyssna, samtala och mötas.

Författaren är personlig, det är hennes nyfikenhet och vilja att förstå och söka kunskap som förmedlas. Hon ställer frågor och ifrågasätter – utan att fördöma. Inte alltid håller jag med författarens tolkning av svaren. Kanske handlar det till exempel mer om tradition än ekonomi när palestinska kvinnor flyttar hem till sina svärföräldrar, i stället för att hon och maken köper ett eget hus.

Vi får läsa om vänskap som uppstår mellan Ahlsén och de kvinnor hon träffar. För det här är de palestinska och israeliska kvinnornas historia. Nu är det deras tur att ge sin bild av konflikten i Israel/Palestina. Vi får möta Noa som är soldat i den israeliska armén, Hiba i det numera permanenta flyktinglägret Balata utanför Nablus, israeliska Aya i Machsom Watch som kämpar för palestiniernas rättigheter, Judith i den judiska bosättningen Allon Shovout på Västbanken, Suad i den inmurade staden Qalqiliya, Suila och Nadja vars hus i Beit Hanina ska rivas, och många många fler.

Resan driver texten framåt. Likt en kameleont korsar Ahlsén synliga som osynliga gränser. Hon passerar nästan obehindrat vägspärrar, rör sig från de israeliska till de palestinska delarna av landet, tar sig över murar, reser fritt mellan de olika världarna – i vetskap om att de människor hon möter måste stanna kvar i sina egna låsta sfärer. Israeler får enligt lag inte besöka de palestinska områdena. Palestinier nekas inträde till den israeliska sidan.

Vad som framträder är ett samhälle byggt på avskiljande och rädsla för ”de andra”, där logiken sätts ur spel och där allting handlar om säkerhet, om att skydda sig genom att bygga murar. Ibland måste jag påminna mig om att det här är miljoner människors vardag och inte en kuslig science fiction-roman à la George Orwell.

Men trots allt så är det hoppet som lyser igenom. Här finns berättelser om vänskap över gränserna, om människor som vägrar inrätta sig i leden, som kämpar för fred och mänskliga rättigheter. Det här stannar kvar långt efter att jag lagt boken ifrån mig.