En änka vars man, sjömannen, uppslukades av havet, fattar ett ovanligt beslut. Hon ska lämna Västlandet tillsammans med sina sex barn för att bosätta sig där hon har möjlighet att ge alla barnen vidare utbildning, även flickorna. Hennes egen dröm om att bli barnmorska förverkligades aldrig, nu är hon beredd att satsa allt för att barnen ska få andra valmöjligheter.

Den andra kvinnan var mycket förvånad över denna djärvhet, satt och skruvade sig på den provisoriska bädden och frågade om det inte vore galenskap av en änka att kasta sig ut i ovisshet utan att ha några tillgångar? På det svarade Steinunn att pengar inte spelade någon roll i sammanhanget.
På Island går ingen under som arbetar.

Det första arbete de får ta itu med uppe i norr, är sillsaltningen – ett säsongsarbete som sliter hårt på kroppen. De bor mycket provisoriskt, men målmedvetet arbetar sig familjen fram mot bättre levnadsvillkor. Boken sträcker sig i tid från 1915 fram till 1939. Vi får alltså följa syskonens val av utbildning och på vilket sätt detta blir avgörande för hur deras liv utvecklar sig.

Många kapitel inleds med att en scen målas upp, en ögonblicksbild som beskrivs detaljerat. En bit in i boken inser jag att detta är mer än ett berättartekniskt grepp. Det är Karitas, syster nummer tre och huvudperson i boken, som registrerar bilderna – hon har blick för det visuella, bilderna är skisser som hon lagrar i sitt inre för att vid tillfälle kunna teckna i sin skissbok med en bit kol eller vad som råkar finnas till hands.

Boken är full av frågor som känns lika aktuella i nutid. Ska man ge efter för passionen, kosta vad det kosta vill, eller vara rationell och bedöma vem som kan erbjuda en det bästa livet materiellt sett? Hur kombinerar man karriär och föräldraskap? Hur ska en konstnär, och i detta fall en kvinna, erövra omgivningens respekt när de flesta tycks vara helt oförstående inför kluddandet?

Det handlar också mycket om solidaritet, hur alla trots knappa omständigheter tycks vara beredda att hjälpa dem som har det hacket sämre ställt. Alla händer behövs när det är dags att ta hand om fångsterna från havet, när det är tid att skörda och bygga upp förråd av mat inför vintern. Även de som är avvikande får ta del av samma omsorg: pigan som miste delar av förståndet när en snöstorm tog hennes barn ifrån henne, den gamla tystlåtna kvinnan som bor med sjutton katter och kvinnan som fött barn utanför äktenskapets ram.

Min bild av ett land där naturen i väldigt hög grad är närvarande förstärks: det varierade landskapet finns med i berättelserna, folktron och konsten. Samtidigt upplever jag att det finns paralleller till vår egen historia. Vi behöver inte gå många generationer tillbaka i tid för att hitta något liknande i Sverige, där arbetet präglades mer av årstidernas växlingar, där släktingar och människor i närmiljön i alla åldrar var mer närvarande i varandras liv. Levnadsvillkoren var tuffare eftersom tillgången på mat inte var självklar, men socialt sett tycks inte livet ha varit fattigare.

Boken lyckas även granska kärleken på ett komplext sätt. Hur det kan gå när två starka viljor kolliderar. Klarar de att leva tillsammans?

Något rör sig i mig också. En svag glöd som väntar på att blossa upp. Det är inte stora händelser som förändrar världen utan vardagliga föremål och osagda ord.
Jag målar tills morgonen gryr, fullbordar tavlan. Långt innan jag satte igång hade jag målat den i tankarna.