Recension

: De vilseförda
De vilseförda Kate Atkinson
2005
Forum
8/10

Över gränserna

Utgiven 2005
ISBN 9137126148
Sidor 282
Orginaltitel Case Histories
Översättare Lena Torndahl

Om författaren

Fotograf: Peter Ross

Kate Atkinson är född i York och bosatt i Edinburgh med sina två döttrar. Hennes debutroman I museets dolda vrår blev en litterär sensation och utsågs till årets bok i Storbritannien 1995. Den översattes till många språk och blev en stor framgång även i Sverige.

Hennes romaner om privatdetektiven Jackson Brodie har blivit TV-serie på BBC under titeln Case Histories.

För Life After Life belönades hon 2014 med Costa Book Award för bästa roman.

Sök efter boken

Jag funderade ett tag på den där egentligen ganska oviktiga, men av någon anledning tydligen så intressanta: genre.

Det finns säkert de som skulle sätta den här i det där facket som i bokhandeln brukar kallas ”spänning” och sedan, beroende på sina åsikter, antingen avfärda den som bara en deckare och inte läsa den eller läsa den och avfärda den eftersom det inte är en deckare. De vilseförda tar avstamp i ett olöst försvinnande och två mord. På vägen bockar den av alla deckargenrens tröttaste klichéer. (Frånskild expolis med smak för melankolisk musik? Check. Olösta mord? Check. Stora viktorianska villor med Hemligheter bakom spetsgardinerna? Check. Ett romantiskt intresse för detektiven som kanske är inblandad? Check.) De där grejorna har gjorts så många gånger förr, och är i regel ungefär lika spännande som dagsgammal gröt. Så varför tycker jag den här boken är så satans bra?

Jag tror det har någonting att göra med hur det där används. Fokus ligger egentligen inte så mycket på vem som har gjort vad och hur den den skarpsinnige detektiven använder sina små grå för att lägga ihop alla ledtrådar – överhuvudtaget löser sig egentligen ingenting, även när vi får reda på hur brotten begicks – utan mer på dem som är kvar. Systrarna som ännu efter 30 år inte vet vad som hände med deras yngsta syskon, fadern som tillbringat ett helt decennium besatt av tanken att finna sin dotters mördare, mörderskan som försöker fly undan sig själv… och, för all del, även detektiven som försöker hjälpa sina klienter samtidigt som han själv mest försöker hålla ihop sitt eget liv.

Det vore lätt att väga in mycket i det att Atkinson skriver ur ett kvinnligt perspektiv – det gjorde väl Christie också? – och hastigt kasta ur sig klyschor om ”mäns våld mot kvinnor”. Men boken gör det aldrig så lätt för sig. Atkinson tar det där så ofta använda persongalleriet – detektiven, änkan, fadern etc – och blåser liv i dem, ger dem dimensioner de alltför sällan får. Genom att bry sig mer om människorna som drabbas av brott än att gräva ner sig i själva detektivarbetet vrider hon till den klassiska deckaren, inte med elakhet utan med kärlek och humor. I stället för en upprepning av något som sagts hundra gånger förut får vi en varm, mänsklig berättelse, rolig och oerhört tragisk allt efter hur det passar sig, som balanserar våld med kärlek, död med minnen och rädsla med en andra chans. Atkinson fortsätter, sådär lite lagom under radarn, att vara en av vår tids stora historieberättare – inte olik en brittisk Donna Tartt, även om den jämförelsen är mer smickrande för Tartt – och om det funnes fler som hon skulle vi inte behöva några uppdelningar i genrer.

Textutdrag (Visa/göm)

Björn Waller

Publicerad: 2005-06-07 00:00 / Uppdaterad: 2010-01-04 11:42

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1649

6 kommentarer

"Det vore lätt att väga in mycket i det att Atkinson skriver ur ett kvinnligt perspektiv – det gjorde väl Christie också? – och hastigt kasta ur sig klyschor om "mäns våld mot kvinnor"."

Det där lät konstigt. Jag har aldrig i hela mitt liv läst en recension av en bok skriven av en manlig författare där recensenten "försvarar" att den är skriven ur ett manligt perspektiv. För det är normen va?

Fräknis Oregistrerad 2005-06-07 15:05
 

Fräknis: Det jag menar är att det finns en tendens hos många (män och kvinnor) att så fort en kvinna gör något extra bra eller bara annorlunda så förklarar man det med att hon i egenskap av kvinna har ett annat perspektiv. Vilket (till stor del) är ungefär lika onödigt som den raka motsatsen, att avfärda allt skrivet av män som "gubbigt" el dyl. Det här är en bra bok eftersom Atkinson är en fantabulöst bra berättare. Och det vore alltför lätt, skulle det kanske stått, att lägga förklaringen till det i första hand på hennes kön – speciellt som Atkinson själv aldrig gör det så lätt för sig i spelet mellan män och kvinnor i sina böcker.

Björn Waller Redaktionen 2005-06-07 16:27
 

Jag tycker också att Atkinson är en bra berättare. Jag förstår faktiskt inte vad hennes kön har med någonting att göra. Jag menar alltså att om hon hade varit man, hade ingen nämnt kön. Det är tråkigt att behöva berätta att hon är kvinna – men jättebra. Ändå…

Ska inte tjafsa mer om det – ska köpa boken!

Fräknis Oregistrerad 2005-06-08 13:15
 

Nu är ju det där med "om hon varit man hade ingen…" en sanning med modifikation. Ta recensionen av Paulruds bok häromdagen till exempel, där både Johan och kommentarerna gör en poäng av vilket kön författaren har. (Ingen kritik mot någondera avsedd härmed, jag bara konstaterar.)

Men, som sagt, det jag vill kommentera i recensionen är ju just det bisarra i att lägga alltför stor betydelse vid en författares kön. Kalla det ett litet kulturdebattinlägg insmuget i en recension. Säkert spelar det också in att Atkinson i boken gör en del väldigt snygga poänger på de allmänna fördomarna om vad som anses "manligt" resp "kvinnligt".

Björn Waller Redaktionen 2005-06-08 15:07
 

Vissa äldre manliga författare anses vara macho, andra snuskgubbiga, och en tredje klok. Det spänningsfältet är ju oerhört intressant, tycker jag. Anders Paulrud var ju nära att halka ner i patetisk gubbångest och jag är fortfarande intresserad av varför det skulle vara så hemskt.

Undran Oregistrerad 2005-06-09 11:49
 

Ja, jag bara älskar Atkionsons böcker! :-) Har alla hennes böcker som är utgivna på svenska, avgudar dem. Hennes sätt att skriva, ironiskt/sarkastiskt, det får mig att ila av skratt! Gillar att hon berättar med en komisk röst om nåt så tragiskt. Eller har jag fel?
Underbara böcker gör hon! :-D

Draca Oregistrerad 2006-06-25 20:17
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?