Gästrecension

: Generation X
Generation X Douglas Coupland
1991
St Martins Griffin
10/10

Hur jag blev intresserad av världen

Utgiven 1991
ISBN 031205436X
Sidor 185
Språk engelska

Om författaren

Fotograf: D.J Weir

Douglas Coupland, född 1961, jobbade som journalist när han slog igenom med sin debutroman Generation X i början av nittiotalet. Han har sedan dess gjort sig känd som en kritisk samtidsskildrare, bland annat med romaner som Microslavar och Girlfriend in a Coma.

Gästinformation

Dag Thelander är teaterregissör och just nu anställd som verksamhetsledare på Dramalabbet i Stockholm. Han är också redaktör för, och en av initiativtagarna till, tidningen nyascen, en recensionsguide för Stockholms independentteater som finns både på nätet och i pappersform.

Sök efter boken

Jag vet inte om barn alltid är omoderna eller om jag var ett ovanligt omodernt barn. Jag lutar åt det senare. Jag läste mycket böcker men knappast några skrivna efter 1950, och övertog i förstärkt form mina föräldrars värderingar. Den skarpaste distinktionen enligt min bedömning gick mellan "yta" och "innehåll". Den löpte genom allt från kultur, mat och bruksföremål till människor. Det fanns exempelvis nyskrivna böcker med sexigt formgivna omslag och bra baksidestexter, och sedan fanns det ryska klassiker i slarvigt uppsprättade kartongutgåvor från 1930. De senare hade i motsats till de förra ett innehåll och var därför överlägsna. Samma förhållande rådde mellan wienklassicism och techno. Jag var osårbar för populärkulturella trender och blind på båda ögonen.

Med den utgångspunkten hade det varit konstigt om jag begripit någonting alls av Douglas Couplands genombrottsroman "Generation X", som jag kom över när jag var tretton. Det är historien om tre unga avhoppare från det amerikanska projektet som flyttat ihop i Nordamerikas marginal, Kaliforniens ökenområden, för att genom att berätta historier och drömmar för varandra återfinna känslan av mening. Så mycket mer händer inte. Berättandet får sin speciella karaktär av de täta och detaljerade liknelserna. En soluppgång kan vara röd som en Lexus en fastighetsmäklare i Toronto kunde ha hyrt för att imponera på en utvald, ung och snorrik kund med hästsvans och italiensk kostym på samma gång. Man vaknar på morgonen och känner sig som en roddare på INXS-turné, som ligger sömnlös i ett badkar med silvertejp runt armen och ser Australiens vita sol slå mot hotellbalkongens korrugerade räcken. Ofta är liknelsen så specifik att den i sig själv blir en berättelse som kallar på läsarens uppmärksamhet, ibland hamnar rentav den faktiska situationen i skuggan av de andra situationer som den jämförs med. Genom språket, och genom det skrämmande allmänbildade berättarjaget, öppnar sig ögonblicken mot varandra. Läsupplevelsen blir framförallt en upplevelse av hastighet, berättelsen blir en simulation av den accelererande moderniteten. Ett dokument över ett samhälle som saknar centrum och proportioner, som flimrar alldeles planlöst, och i en ofattbar hastighet.

Mycket riktigt begrep jag nästan ingenting. Men jag blev väldigt kär. Jag blev kär i texten och genom den kär i allt det som jag tidigare skyggat för. Jag ville vara en del av flimret. Att Coupland avsåg sin bok som en kritik förstod jag inte alls, hans karismatiska prosa fick ju allt från överdoser till ökentristess att kännas intressant. Framförallt lärde den mig att uppvärdera just sådana impulser som jag tidigare föraktat. Jag förstod hur man kunde bli fascinerad av en skinnjacka, eller älska en speciell sorts tegel. Att vara intresserad av världen, förstod jag, är att vara intresserad av världens yta.

Ibland när jag tappar bort från känslan och återigen känner för att gå in i depå, stänga in mig någonstans med mina ryska kartongutgåvor och min wienklassicism, så återvänder jag till "Generation X". Den får mig ofelbart att längta tillbaka till "nu".

Dag Thelander

Publicerad: 2005-05-07 00:00 / Uppdaterad: 2005-05-07 00:00

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #1620

6 kommentarer

Klockren recension! Heja Dag! Nu ska jag gå hem och lägga mig.

Viktor Oregistrerad 2005-05-07 04:08
 

Det var inte igår man läste "Generation X" minsann… Känner igen recensentens fascination över hur boken lyckas göra vardagstriviala grejer till något intressant och berättande. Sen var bilderna och ordförklaringarna i bokens marginaler helfestliga och, tyckte man iallafall då, väldigt träffande. "McJob", kom inte den termen från den här boken? Fast jag får nog säga att filmen "Slackers" från samma period dröjt sig kvar starkare i mitt medvetande. Fast var det inte någon slags subtil skillnad mellan "gen x:are" och "slackers? Som sagt, det här var inte igår precis…

hankypanky Oregistrerad 2005-05-07 10:24
 

Tänk att det låter precis som en bok för knäppgökar av manligt kön… sådana som kan snöa in på saker och företeelser som inga andra kan. Behöver nog inte tillägga att jag aldrig kommer att läsa den :-)

Fräknis Oregistrerad 2005-05-07 14:19
 

Satan. Jag skriver under på varenda tecken i recensionen! Jag var nitton när jag läste den och sedan dess har jag varken kunnat eller velat se världen utan Coupland-skimret emellan mig och sakerna.
L-O-V-E to D.C.

kricke Oregistrerad 2005-05-07 14:43
 

Tänk att ibland önskar jag att Gud eller nån kunde plocka upp sin fjärrkontroll och spola fram och förbi denna vår rådande zeitgeist: att dela upp precis allting i manligt och kvinnligt. Vad hände egentligen med mänskligt? Gender var man sitter och var man står…

hankypanky Oregistrerad 2005-05-08 09:25
 

Tycker detta är en bok som passar alla och inte bara manliga "knäppgökar"… Jag är varken man eller knäppgök och uppskattade boken. Kanske man ska börja med att läsa boken innan man kommer med fördomsfullt dravel…

eir Oregistrerad 2005-05-09 16:41
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?