Utgiven | 2005 |
---|---|
ISBN | 9127095738 |
Sidor | 331 |
Översättare | Karin Lindqvist |
Medförfattare | Tiina Rosenberg |
Bögar är fjolliga schlagerfantaster. Lesbiska är kortklippta, militanta och piercade. Men det går att omvända dem, inte minst de lesbiska, om de bara träffar den rätte. Det är något som går över. Och det är dessutom garanterat onaturligt med homosexualitet. För att inte tala om sådant som transvestism, transsexualitet eller intersexualitet. Jag menar, hur normalt är det egentligen att en man klär sig i högklackat och kjol?
Håller du med?
Där har du i alla fall ett par praktexempel på åsikter som genomsyras av heteronormativitet —att heterosexualitet är det normala, medan andra former av sexualitet är ”onormalt” och därmed ”onaturligt” och ”fel”.
”Man föds inte till kvinna, man blir det” skrev Simone de Beauvoir en gång i tiden. Alla de förväntningar som finns på kvinnor (och män) är inte medfödda, utan skapas socialt. Vi måste skilja på fysiskt kön och socialt skapat genus. Det är inte på något vis naturgivet att kvinnor skulle vara mer vårdande än män, eller att män skulle vara mer aggressiva och krigiska än kvinnor – det här är socialt konstruerade genusmönster. Feminismen har därför i hög grad handlat om att utmana de här genusmönstren och förväntningarna, och krossa de ojämlika strukturer som patriarkatet har givit upphov till.
Men feminismen borde inte bara bry sig om kön och genus, argumenterar de som kommit att kalla sig queerteoretiker. Namnkunnigast bland dem är kanske Judith Butler, som nu finns översatt till svenska för första gången. Många gånger kan andra skillnader, som klass, etnicitet och inte minst sexualitet, vara betydligt viktigare för att förstå såväl individer som samhällets stratifieringsmönster.
En lesbisk kvinna kan exempelvis, i olika situationer, ha betydligt mindre gemensamt med en heterosexuell kvinna, än hon har med en gay-man. Och en heterosexuell kan ha oerhört mycket fördomar mot homosexuella av det egna könet. Det räcker alltså inte med att bara ifrågasätta de köns- och genusmönster som samhället har konstruerat. Queerteori, eller queerfeminism, argumenterar för att vi också borde börja ifrågasätta hela konstruktionen av att det enbart skulle finnas två kön (”män” respektive ”kvinnor”). Den här konstruktionen gör oss helt blinda för alla de könsgränsöverskridare som faktiskt finns – allt från intersexuella till transsexuella. Vi måste, menar Butler och andra med henne, också och kanske framför allt krossa heteronormen. Låt alla älska den eller de de vill!
Den här boken utgörs av ett antal artiklar, och/eller utdrag ur böcker av Butler, ända från hennes genombrott med boken Gender troubles till sentida artiklar på temat. Texterna har valts ut av Tiina Rosenberg, som själv har gjort sig känd som Sveriges ledande queerteoretiker, och tidigare också själv skrivit en bok på temat (Queerfeministisk agenda).
I och med att Butler nu ges ut på svenska kan kanske fler komma att läsa om hennes idéer. Man ska i och för sig inte inbilla sig något annat än att det är ganska avancerad läsning. Karin Lindeqvist gör en stor insats med sin översättning, men det går inte att komma från att Butler – kanske framförallt i sina tidiga verk – är oerhört akademisk i sitt språk, vilket kräver en del av sin läsare. Rosenbergs inledning, och översättaren Lindeqvists kommentarer, är därför mycket välkommen hjälp för den oinvigde läsaren.
Publicerad: 2005-05-01 00:00 / Uppdaterad: 2011-09-27 19:43
14 kommentarer
Kan inte göra Pricken besviken!
Håller helt med Butler om att det inte bara finns två kön och att hbt är naturliga variationer. Men en fråga från en som anser att kvinnor ska använda all sin begåvning och rida mot splnedgången: Om kvinnor generellt sett inte är vårdande och män generellt inte aggressiva – varifrån kommer då dessa sociala konstruktioner? Om de inte kommer inifrån oss själva, kommer de från små gröna män från mars?
#
P: De kommer inte inifrån oss själva men inte så långt utifrån som små gröna VARELSER från Mars. Det kommer från omgivningens förväntningar, det sociala trycket. Vi vill bli accepterade av andra som det flockdjur vi är. Samtidigt kan vi säga att det kommer från vårt inre eftersom det är folks håg/sinnen som är nedsmutsade med genusuppdelningen.
#
Visst, det stämmer ju till stora delar. Tjejer som vill bygga broar ses som okvinnliga och killar som tycker motorer är det skittråkigaste som finns ses som omanliga. Bort det! Men det förklarar ju inte hur genusindelningen kom till från början. Killar som bildar pedofilringar gör det på grund av omgivningens tryck? Hela kulturer bygger på mäns fysiska kontroll av kvinnor bara för att det råkat bli så…? Det är något som inte stämmer där.
#
det intressanta är väl att bena ut vad som faktiskt är skillnader och vad som bara är konstruktioner. det där svart/vita resonemanget känns lite outbildat
#
Att fråga varför vi över huvud taget är så fixerade vis könsskillnader (verkliga eller påhittade) och varför åtskillnaden alls uppkommit är väl inte det samma som att hävda att de är naturgivna?
Någonstans (kanske där kvinnor i brist på preventivmedel blivit fast med ammande barn i hemmet och män tvingats sköta andra saker utanför hemmet) har det uppkommit en arbetsfördelning enligt könsdistinktioner, som vi sedan fått för oss är viktig för vår identitet och/eller ordningen i samhället att upprätthålla?
#
Tror du är inne på något viktigt, momo. När – och varför – blev kvinnors närhet till små barn ett hinder för dem att skaffa mat på egen hand?
#
Tillägg – för att svara på det måste man gå mycket långt tillbaka i tiden.
#
Och vad är du egentligen ute efter den här gången P? Jag anar mig till en bakomliggande biologism som förklarar varför män generellt är svin och kvinnor är goody-goody. Kvinnor vårdar barn och män bygger pedofilringar? Du får då till det.
#
Ja, var i herrans namn kan jag ha fått det ifrån? Jag hittar då på också!
Men frågan var allvarligt menad. Tänk efter.
#
Att DU har ett svar på den frågan tvivlar jag inte på. Personligen tror jag att det är både och, men att teorin om social konstruktion är mer fruktsam att arbeta med om man vill få till stånd en förändring mot jämlikhet. Resonemanget att alla kvinnor är generellt si, alla män så är mossigt, meningslöst och leder ingenstans i det långa loppet. Fast det tycker inte P som tycker demonisering av det manliga könet är helt i sin ordning, hur ensidig och vettlös denna kritik än ser ut. För, som genom magi, kommer detta att få alla män att känna en enda stor kollektiv skam. Sedan kommer liksom allting att ordna sig själv.
#
Hankypanky, du lägger ord i min mun som jag aldrig sagt och tankar i mitt huvud som jag aldrig tänkt. Om du ska vara så arg och hårdragande hela tiden, så går det inte att diskutera alls.
#
Är inte ett dugg arg, men du provocerar (ännu mer då du tycks anse att dina formuleringar är rena fakta och klappar andra på huvudet med dem). Och jag vill provocera tillbaka. Du fullföljer ju inte själv dina ställningstaganden. Vad menar du egentligen? Vad är du ute efter? Det är bara att bemöta mig om du tycker jag har fel. Det kallas diskussion.
#
Om nu hp har gått och lagt sig med sin nalle kanske vi kan återgå till den intressanta diskussionen. Varifrån kommer könsrollerna? Jag frågade när och varför kvinnor med små barn plötsligt blev så beroende av männen – och svaret vad jag kan förstå är när de inte längre kunde skaffa mat själva. I de ursprungliga människoflockarna som strövade runt på savannen kunde varje individ – med eller utan barn – själv skaffa sin mat. Det var först när marken delades upp som kvinnorna med sina ungar kom på efterkälken.
#
Ett sådant tillstånd, utan könsroller(?), före landindelning låter en smula hypotetiskt. Konkurrerande stammar, hot från vilda djur och jakt (bättre proteinkälla= mer betydelsefullt för mödrar+ barn) är väl faktorer som ger män en viktig ställning även i detta tillstånd?
Jag sover inte med nalle. Godnatt.
#
Kommentera eller pinga (trackback).