Julen 2004 kommer filmatiseringen av Andrew Lloyd Webbers succémusikal The Phantom of the Opera. Men det är långt ifrån den första versionen av historien om Operaspökets mystiska existens och tragiska kärlek till den vackra sångerskan Christine. I The Complete Phantom of the Opera får vi följa berättelsen från originalromanen av Gaston Leroux fram till 1980-talets pampiga musikal.

Stor och blank som en påkostad souvenirbroschyr är boken, och full av stora, tjusiga bilder. De från musikalen är ungefär de samma som i de flesta souvenirprogram, något utökat med studiobilder och bakom kulisserna-bilder, men det finns också en mängd fantastiskt roliga bilder från olika filmversioner. Till de absoluta höjdpunkterna hör kostymskisser, scenografimodeller och ett litet fotoreportage om den berömda fantomsminkningen. Här får vi se hur den förste huvudrollsinnehavaren, Michael Crawford, genomgår hela den sminkprocess som inför varje föreställning tar mellan två och tre timmar.

En lång och klumpigt skriven sammanfattning av Lerouxs roman, som utgör grunden för musikalen, hör däremot till kapitlen jag verkligen kunnat undvara. Intressant är istället kapitlet om Gaston Leroux själv och om de olika filmatiseringar romanen gett upphov till. Detsamma gäller kapitlet om Parisoperan, denna fullkomligt bisarra men verkliga byggnad, med sin dramatiska historia, sina skrymslen och vrår, många källare och underjordiska sjö, som inspirerade hela spökhistorien från första början.

I övrigt innehåller boken kapitel om musikalens triumfer och den obligatoriska geniförklaringen av Lloyd Webber. Visst finns här intressanta anekdoter – jag visste till exempel inte att den kvinnliga huvudrollen Christine skrevs direkt för Sarah Brightman, som dessutom var gift med kompositören (hade kunnat levat utan kunskapen också). Till de mer spektakulära hör otvivelaktigt hur musikalen från början – innan Lloyd Webber läst Lerouxs roman – var tänkt att bli en pastischartad historia i samma anda som Rocky Horror Picture Show. Jag har absolut ingenting emot Rocky Horror men en Rocky Phantom? Blotta tanken ger mig plötsligt en ny förståelse för de som rasar mot hädiskhet inom konsten …

Boken slutar med musikalens hela libretto. Att fristående läsa ett musikallibretto är inget jag skulle rekommendera, men eftersom Lloyd Webber och hans librettister är så allmänt snåla med att publicera sina texter, kan det absolut fylla en funktion som något klumpigt texthäfte till en eller annan musikinspelning.

Vad som gör mig en smula fundersam är vilka som egentligen står bakom boken. Förlagets namn är inte på långa vägar lika framträdande som The Really Useful Group, Lloyd Webbers produktionsbolag, och bitvis är det mycket svårt att avgöra om detta är en bok eller en ovanligt tjock reklambroschyr. Med det sagt hade jag mycket trevligt när jag läste den, även om den visst hade kunnat innehålla lite mer substans, gått lite mer på djupet. Komplett skulle jag kanske inte kalla den. Men ganska underhållande.