Redan i början av 1945 stod det klart att Tyskland inte skulle orka hålla emot de allt starkare fienderna från både öst och väst. Tendenserna var tydliga. Det nazistiska imperiet var oundvikligen på väg mot sin undergång. Kanske hade även Hitler insett att slutet var nära. Om så var fallet lät han dock ingen veta om det. Han fortsatte att hårdnackat hävda det tyska folkets överlägsenhet och att det i kombination med de revolutionerande vapen han väntade på skulle innebära en slutgiltig seger. Under tiden drogs snaran åt och det tyska folket fick känna på följderna av krigets idioti på egen mark. Fram mot våren var Berlin inringat av Röda armén och Hitler och hans närmaste tvingades ner i bunkern under rikskansliet.

Tiden i bunkern, när dårskapen i mångt och mycket nådde sin kulmen och det fanatiska sopade igen alla spår av rationalism, är emellertid lika skuggrik som mytomspunnen. Frågorna har varit fler än svaren. Detta trots ett relativt stort intresse från krigshistorikerna. Redan 1946 publicerades Hitlers sista dagar skriven av britten Hugh Trevor-Hoper och med tiden har ett flertal ytterligare verk utkommit. Ett av de senaste som översatts till svenska är Hitlers sekreterare, Traudl Junges, memoarer I Hitlers tjänst. Junges ögonvittnesskildring ligger också till grund för den tyska filmen Der Untergang vilken nyligen hade premiär. Filmen, vars andra huvudkälla är den här aktuella boken, fick genast kritik på grund av den allt för förskönade bilden av Hitler. Att de uppgifterna är hämtade från Junges skrift verkar avgjort.

Jochim Fest ger inte Hitler någon mask av förfining. Där Junges personliga relation tar överhanden kan Fest hålla sig mera neutral vilket resulterar i en mer trovärdig bild av just diktatorn. I övrigt avser Fest att ge en helhetsbild av det kaotiska förloppet i bunkern, vad hände, vem gjorde vad etc. Underlagsmaterialet består av ögonvittnesskildringar, dagboksanteckningar och tidigare publikationer. Källorna är alltså många men trots det lyser fotnoterna med sin frånvaro. Fest motiverar detta med att det skulle bli alltför snårigt vilket låter som en dålig och underskattande ursäkt. Boken är på knappt 200 sidor vilket gör att den med lätthet skulle tåla ett par sidor hänvisningar utan att för den skull tappa i behändighet. Man kan hoppa över fotnoter om man vill men finns de inte kan man inte välja och det är rent ut sagt dåligt! Innehållet som faktiskt är ganska bra, Fest sammanställer och presenterar sitt material relativt sakligt och lättillgängligt, förlorar helt i onödan status på grund av detta.

Undergången i kombination med exempelvis Junges skildring ger en relativt god insyn i tiden i bunkern och vad som hände där nere under den tyska huvudstaden. De flesta frågorna får anses vara besvarade, bland annat den om vad som egentligen hände med Hitler och Eva Braun. Vill man ha ytterligare bredd och perspektiv kan man komplettera bilden med exempelvis Antony Beevors Berlin – slutstriden 1945 i vilken han skildrar det yttre förloppet på ett mycket bra sätt.