Vad gör man inte för att få en tjej eller en kille. Säg de som inte har ändrat sig. Klädstil eller beteende. Bara för att hoppas och tro att den snygge tjejen eller killen ska titta åt ens håll.

Ibland lyckas det. Då kan det hända att man blivit punkare utan att ha räknat med det bra för att han eller hon är det.

Sune är tjejtjusare och gör allt och lite till för att tjejerna ska lägga märke till honom. Just denna dagen har Sune bestämt att han är kär i en flicka som heter Kristina. Hon är lite konstig. Märklig och gillar lite annorlunda saker. Sune bestämmer att han ska visa vilken galen familj han har. Med fotografier, bildbehandlingsprogram och videokamera så lyckas han att framställa familjen som de märkligaste missfoster.

Vad Sune inte är medveten om är att Kristina lägger ut alla små filmer och bilder på nätet. Ryktet om den märkliga familjen sprids snabbare än maskrosfrön i vinden.

Det är en rolig historia, jag fnissar. Känner ju hela familjen Andersson vid det här laget och sakerna som händer är så typiskt dem.

Boken är en glad bilderbok. Med sidor i alla möjliga färger. Helt olik mina första böcker om Sune. Det här är ett sätt att sprida Sune till en generation yngre.

Tror att det här är böcker som kommer att gillas av de flesta lågstadiebarn. Bilderna är enkla och ser ut som på TV. Inte så konstigt eftersom böckerna bygger på en tv-serie. Personligen är jag inte så förtjust i teckningarna. Det är inte min favoritstil. Dessutom ser inte Sune ut som han gjorde när jag var liten. Det är alltså en ny Sune man möter i bilderböckerna. Är inte säker på att jag gillar det. När det gäller Sune så är jag kanske lite konservativ. Precis som att jag vill att Pippi Långstrump ska se ut som Inger Nilson och inte som en konstig plastig Disney-figur som är tecknad.