Alla texter som publiceras i bokform har valts ut. Av allt som passerar förlagen tillhör de några få procent. Ändå är det oftast när det gäller antologier som Wahlström & Widstrands Debut som vi faktiskt reflekterar över detta. Vad är det med just dessa poeter – för årets antologi innehåller enbart poesi – som ansetts bäst och ungt och fräscht, kanske till och med representativt?

Så får vi inte tänka, skriver Magnus William-Olsson i förordet. Helst bör vi läsa antologins inslag ”som själva kärnan i sex förebådande författarskap”. Det är en intressant tanke, men är det inte författarnas sak att konstruera sina fortsatta författarskap? Dessutom är det svårt att läsa en sådan här antologi utan att också reflektera över debutantologiers väsen och funktion. Jag kan till exempel inte låta bli att fundera på fenomenet som affärsidé: tusentals bortvalda skribenter som är nyfikna på vad som föredragits framför dem. Och massor av recensenter som funderar över nya tendenser och begåvningar. För det är ju det vi gör.

Sex unga kvinnliga poeter har fått plats i denna fjärde debutantologi. Det är färre än tidigare, förhoppningsvis för att man bestämt sig för att var och en förtjänar mer svängrum. Att ingen prosa kommit med i år känns tristare. Lite variation friskar ju alltid upp. Och fanns verkligen ingen lockande prosa bland inskickade bidrag? Bör vi till och med oroa oss för prosans framtida tillstånd i landet? Nu tror jag inte det. Jag skulle till och med våga påstå att det där nya och spännande händer någon helt annanstans än i institutionaliserade antologier.

Många olika stilar har man i alla fall lyckats samla. Debutanternas olika avsnitt är ofta tydligt urskiljbara genom sin säregna grafiska utformning. (Jag undrar hur mycket av detta som har någon djupare tanke bakom och vad som bara kändes snyggt.) Elnaz Baghlanian skriver prosaiskt med hålrum; Karin Wiklund sätter gärna punkt, men aldrig stor bokstav; Sofia Stenström arbetar med stora vita ytor, ett tiotal ord per sida, en kompakt fåordighet.

Stenström är den mest abstrakta av debutanterna. Hon rör sig med ordlekar och variationer, bland kropp, kött, sår, lillstrumpor och engelska fraser. Det är, precis som en del av Johanna Stillmans dikter, något sådär ansträngt postmodernt över det.

Mest iögonenfallande är Samanthi Kahns filmmanusliknande dikter. Hon har bitvis spännande fantasi, men är onekligen ojämn. Hennes ”Ljud film utan bild” är som en deckare i diktform, en intresseväckande tanke och förening av smalt och brett, medan dialogen kring ”förmildrande omständigheter” känns platt och förutsägbar.

Ojämnheten återkommer hos flera av poeterna. Karin Wiklund har den inte, men det får mig mest att inse att jämnhet inte heller är så spännande. Hon har sin ton av stillsam resignation, kretsande kring ett förhållande i upplösning, det snart förlorade.

Kring något förlorat är det fler som rör sig, i vemod, eller kanske kontaktlöshet. Hos Johanna Stillman är det bilden av den förlorade generationen, cigarettrök, reklam, ”vi är maskrosorna i våra föräldrars välplanerade trädgårdar”. Baghlanian skriver en de små nyansernas berättelse om en resa, eller kanske en flykt undan förväntningar, en vald förlust.

Hos Sara Hallström finns rader som hänger sig kvar, som jag vill återkomma till, men också bitar som känns sökt provokativa på ett ganska tröttsamt och pubertalt sätt.

Jag undrar om klichéerna är en poäng i sig: allt är redan sagt, kommunikationen utnött, meningslös. Enskilda raders snygghet fångar mer än någon helhet.

Och kanske är det det som är tendensen, om nu en sådan finns, kanske är det därför just poesin dominerar helt bland dessa unga debutanter. För att den lämnar så mycket osagt, vithet, mellanrum.

Kanske är det dikternas kontaktlöshet som smittar av sig, men jag vet inte varför jag skulle bry mig. Omslaget stämmer rätt bra. Det här är lite plastigt, småsnyggt, men ganska intetsägande. Det största intrycket är nästan William-Olssons pretentiösa dravel om ”det litterära klimatets impotenta skum”. Det fick mig i alla fall att dra på mun, dagens starkaste sinnesförnimmelse.