Det svenska tvåtusentalets debutanter är alla stöpta i samma form. Vill du också bli en av dem? Följ då detta enkla femstegsprogram:
1. Är du man? Då bör du snarast börja överväga könsbyte.
2. Skaffa rätt attribut. Se till att heta något drömskt och quasivackert, kanske Måndotter. Gå sedan och köp en svart sjal som du slänger tankspritt över axeln var femte minut. Undvik sol, guldsmycken och McDonald’s. Undvik också kroppsarbete, använd hellre tiden till att spegla dig. Tröttnar du på att sitta hemma kan du träffa någon av dina kulturellt upplysta väninnor på ett kafé. Beställ svart kaffe och samtala om svåra saker.
3. Börja anpassa din person till ditt framtida yrke. Ett av dina viktigaste personlighetsdrag bör vara ett stort och trängande behov av att uttrycka alla de komplicerade känslor och tankar som finns låsta inom dig. Var däremot noga med att dämpa all vilja att bli förstådd.
4. Skriv 40-50 dikter som du skickar till ett förlag. För att få dem publicerade är det viktigt att dikterna överensstämmer med dagens mode. Lägg in blankslag och kursivera ord på slumpmässigt utvalda rader. Har du svårt att hitta rätt stil så fixar du det genom att låta något av följande ord eller uttryck förekomma i minst 75 % av dina dikter:
– Spjälkar hud
– Vitheten oförklarlig
– Virvlande kropp
– Ristar
– Snö/ inte snö
– Monokromer
– Ett skenande tecken
– Sidenrörelse
– Rimfrost
– Blindfönster
– Fällda ganglier
– Döden
– Diffus förnimmelse
5. Hitta en man som är villig att försörja dig, för du lär inte kunna göra det genom din litterära verksamhet.
Lycka till!
Publicerad: 2004-08-18 23:30 / Uppdaterad: 2004-08-18 23:30
10 kommentarer
Haha! Utmärkt. Men du glömde ett ord i listan:
– Jag
#
Och man undrar varför det alltid är vithet.
#
Varför inte hitta en kvinna som kan försörja mig? Om ni är öppna för könsbyte som möjlighet borde ni väl också betrakta homosexualiteten som möjlig?
PS Vad i helvete är ganglier?!
#
Karlar tjänar mer pengar
#
Haha, jätteroligt. Nej, jävligt tråkigt egentligen. Kasst, rent ut sagt.
#
Kul!
#
Wow. Vilken träffsäkerhet? Nja, snarare "vilken plattitydanhopning, nästan värdig att härleda till missunnsamhet". En riktig lyrikovän, för att tala med Daniel Sjölin.
#
Det här var litet småkul, har tyckt nåt liknande själv i många år. Själv har jag skapat ett folkslag som i mina böcker om fantasilandet Rand pratar obegripligt med liknande glosor. Ett av syftena med det är, det medger jag, att ge en liten känga åt stereotypa och obegripliga poeter. Tack för tipsen förresten, jag kan använda fraserna i nästa bok när mina minotaurer pratar.
#
Konst är att le åt sina fiender, här i Sverige drar vi på munnen åt de som vi tror vi kan tjäna något på att ljuga för.
Om något har något dolt är det inte sant, inte konst, inte bra, ska dö dö dö!
#
Jaja, men gnäll inte – var en egen konstnär istället. Och det är du ju uppenbarligen.
Att vara egen konstnär är att se att följande dikt:
Monokromer
i mitt förra liv
styr mina adjektiv
Polyfon, ployfon
Betyder att "författaren är förvirrad". Inget annat.
Men ännu större konst är att bjuda hem författarinnan på te och bota hennes förvirring med snälla ord och mintté.
#
Kommentera eller pinga (trackback).