Vita vrister är Lars Weiss andra bok i serien om polisens gärningsmannaprofilgrupp. I svensk sommaridyll sker ett antal synnerligen brutala övergrepp på unga kvinnor. När den lokala polisen börjar se ett mönster kallas gärningsmannaprofilgruppen med Helena Colliander i spetsen in för att kartlägga förövaren och vara allmänt behjälplig.

Colliander brottas som i den första boken med balansen mellan privatliv och arbete och slits mellan sin önskan att bara vara en vanlig mamma och att så fort som möjligt lösa den rad av brott som begåtts mot de unga kvinnorna. Dessutom inleder hon en kortvarig romans med den lokala polisresursen för att ytterligare komplicera det hela.

Ett mönster börjar så småningom växa fram då förövaren inte bara misshandlar och våldtar de unga kvinnorna utan även verkar ha en slags fixering vid att skada deras fötter. Polisen arbetar mot klockan och även utan vetskap om en privat hämnare som vill ta lagen i egna händer.

Weiss gör en målande skildring av det onda mitt i det goda – fruktansvärda våldsdåd mitt i svensk, prunkande sommar. Han lyckas också med konststycket att göra vad som åtminstone känns som en trovärdig skildring av våldtäktsoffer, deras skam och traumat kring en sådan upplevelse. Dessutom är hans karaktärer både mänskliga och lite småroliga.

Parallellhandlingarna följer en klar och tydlig struktur och det finns en balans mellan kriminalfall och människoporträtt som jag upplever som positiv. Att förlägga handlingen i trakterna kring Arboga, Köping och Kungsör tilltalar förstås en gammal västmanlänning som ibland undrar om det är regel att förlägga svenska deckarhandlingar till Stockholm.

I Weiss förra alster om gärningsmannaprofilgruppen – I morgon du – efterlyste jag mer fokus på just gärningsmannaprofilering och den efterlysningen håller jag fast vid även när det gäller denna kriminalroman. Profilering är spännande och ytterligare analys skulle i mina ögon enbart stärka boken. Vad som får en människa att begå avskyvärda övergrepp är givetvis inte enkelt att förklara, men nog är det intressant.

Så fort sommaren behagar anlända på allvar så rekommenderas dock Vita vrister varmt som sällskap i hängmattan.