Lakshmi är fjorton år när hon blir bortgift med Ayah och tvingas flytta hundratals mil, från Indien till Malaysia. Ayah låter påskina att han är en framgångsrik affärsman och att Lakshmi kommer att få leva ett liv i överflöd. Lakshmis mamma blir imponerad och griper möjligheten att ge sin dotter ett bättre liv. Verkligheten visar sig vara en helt annan. Ayah är en enkel statstjänsteman utan egentliga möjligheter till avancemang, han är usel på att hushålla med pengar och är skyldig stora summor till olika fordringsägare. Lakshmi inser att hennes enda chans att få ett drägligt liv är att snabbt växa upp och ta kontrollen, både över ekonomin och över Ayah. Han älskar henne gränslöst, men hon kan aldrig förlåta att han lurade henne.

Snart börjar barnen komma, och situationen förbättras. Familjen tar klivet från fattigdom till relativt välmående tack vare Lakshmis ekonomiska sinnelag. Plötsligt kommer kriget, och de trevliga engelska kolonialsoldaterna byts ut mot en japansk ockupationsstyrka. Krigets grymheter kryper närmare och plötsligt händer det otänkbara. Familjen utsätts för omänskliga prövningar och i ett slag förändras Lakshmi, och därmed hela familjen. Sviterna efter den japanska ockupationen ska komma att förfölja familjen i flera generationer.

Rismodern handlar om en indisk familj i Malaysia och deras utveckling, vilken går hand i hand med utvecklingen i landet. Familjens standardhöjning sker i samklang med den tekniska och ekonomiska utvecklingen.

Rani Manickas språk är mustigt, färgrikt och smeksamt. Personerna tecknas med lätta penseldrag men verkar ändå märkligt levande. Den fruktansvärda historien berättas ur de olika familjemedlemmarnas synvinklar, vilket ger en insiktsfull bild av hur människor uppfattar olika situationer på helt skilda sätt. Intrigen är tätt sammanvävd, snirklig och med många stickspår men framstår ändå aldrig som spretig. Det övernaturliga draget förstärker gåtfullheten, exotismen. Malaysia blir nära genom de levande beskrivningarna, dofterna, synerna och människorna.

Detta är en bok att sträckläsa, gärna under en regnig eftermiddag. Melankolin griper tag i läsaren, jag börjar flera gånger att gråta stilla utan att riktigt lägga märke till det, så inne är jag i läsandet…