Vi kan inte rätta till vår biografi i efterhand utan måste leva med den. Oss själva kan vi dock rätta till.

Traudl Junge var 22 år när hon blev erbjuden en anställning som privatsekreterare åt Adolf Hitler. Året var 1942 och det andra världskriget rasade för fullt. Hon gav upp sin ambition om att bli dansös och accepterade.

Från och med då och fram till diktatorns självmord i bunkern i Berlin fanns Traudl Junge ständigt vid hans sida. Förutom arbetet som sekreterare fungerade hon också som sällskapsdam och ständig gäst på de middagar där det tredje rikets makthavare frotterades. Från första parkett fick hon således följa nazisternas dödskamp och undergång.

Efter krigsslutet drabbades hon av skuldkänslor och anklagade sig själv för sin naivitet och det resulterade i den här boken. Den är en redogörelse för perioden i Hitlers tjänst men också en uppgörelse med det egna samvetet i syfte att kunna gå vidare.

Hennes historia är fängslande på flera sätt. Dels är hennes personliga öde mycket intressant, dels ger den en närgången inblick i hur Hitlers sista tid såg ut.

Berättelsen är heller inte ursäktande eller överslätande. Traudl Junge var medveten om sina misstag och erkände sin flathet genom att som det verkar ganska öppenhjärtigt skildra vad som hände. Exempelvis skildras inte de nazistiska förgrundsgestalterna som några odjur utan snarare som de vänner till henne som de var under perioden. Porträttet av Hitler ger mer sken av en charmfull om än despotisk fadersgestalt snarare än en blodtörstig tyrann. Det ger trovärdighet åt det hela.

Jag själv tror å ena sidan inte att Traudl Junge var en ond människa. Inte heller verkar hon ha varit en inbiten nazist eller anitsemit. Å andra sidan rullade tågen med deporterade judar mot tortyr och död samtidigt som hon drack te med Hitler. Hon visste om detta men valde ändå fortsätta sitt arbete. Hon hade flera chanser att lämna sitt ämbete och i bunkern i Berlin stannade hon trots att Hitler själv beordrade henna att ge sig av.

På det hela taget litar jag på Junges historia även om jag tvekar inför vissa fakta. Kanske lyckades hon med att vara ärlig i sin biografi och med att rätta till sig själv. Det är emellertid inte lätt att bedöma denna typ av böcker överhuvudtaget och det är upp till var och en som läser boken att bilda sig en uppfattning om Traudl Junge och hennes liv.