Recension

: Pojken i eken
Pojken i eken Fredrik Ekelund
2003
Albert Bonniers förlag
5/10

Dialektal irritation

Utgiven 2003
ISBN 9100101141

Om författaren

Fredrik Ekelund är bosatt i Malmö och debuterade som författare med romanen ”Stuv Malmö kom!” 1984. Hans produktion innehåller såväl prosa som poesi och dramatik. Han blev nominerad till Augustpriset 1996 för ”Jag vill ha hela världen”. Ett flertal resor till Brasilien har lett till en stor kännedom om och kärlek till fotbollen, och kanske främst sambavarianten.

Fredrik Ekelund – Presentation hos Bonniers.

Sök efter boken

I Malmö är det inte bara bron till Köpenhamn som skapar oro i leden utan även mordet på Yasmin, en ung palestinsk flicka. Kriminalinspektör Hjalmar Lindström och polisaspirant Monica Gren kopplas in för att bringa ordning i oredan och misstänker från början hedersmord.

Kusiner grips, gamla pojkvänner häktas och sakta men säkert nystas Yasmins livsöde upp med hjälp av vänner, skolkamrater och familj. Inte helt oväntat finns det starka motsättningar mellan en ung invandrarflicka och hennes ortodoxa bakgrund. Efter ett tag och mer av en slump så sammanhangen dock klarna och man blir varse att det inte alltid är så enkelt som man tror när ytterligare ett brutalt mord på en kvinna skapar nya uppslag.

Kriminalinspektören själv är en trött man med stagnerat hemmaliv och en längtan efter lite spänning i sitt liv. Han kanske inte heller är riktigt i kontakt med sin feminina sida när hustrun förordar familjeterapi. Polisaspiranten Monica finns däremot lägligt till hands som ögongodis och frisk fläkt och som ett parallellspår får man följa hur deras relation utvecklas genom boken.

Sedan har vi det här med tycke och smak. Ibland kan det kännas lite charmigt att läsa dialoger på dialekt. När alla personer är skåningar och så gott som samtliga dialoger blir på dialekt med ord som "ente" istället för "inte" och "säjor" istället för "säger", ja då stör det i alla fall mig en hel del. Faktum är att jag istället för att fokusera på den rätt spännande handlingen mest satt och irriterade mig på dialogerna. Men det är i alla fall konsekvent.

Annars är Pojken i eken en bra kriminalroman. Den manar aningen till eftertanke med aktuella ämnen och några subtila pekpinnar vilket jag tror att vi alla mår bra av i lagom doser. Spänningen håller sig genom hela boken och som kriminalroman betraktat fungerar den utan några större anmärkningar. Nästa gång skulle jag dock gladeligen kunna vara utan den dialektala knorren.

Helena Ehnbom

Publicerad: 2004-01-30 00:00 / Uppdaterad: 2011-03-30 13:12

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1067

3 kommentarer

Frågan är VARFÖR man skriver dialogen på skånska. Varför inte skriva hela boken på skånska och vara konsekvent? Fast jag tycker ju förstås att det är bättre att skriva att de talar skånska och sen själv skriva på svenska.

Fräknis Oregistrerad 2004-01-30 08:25
 

Tänk en roman med låt säga en västerbottning, en skåning, en värmlänning, en gotlänning, en stockholmare etc. Den behöver skrivas nu!

Armitage Oregistrerad 2004-01-30 12:48
 

Förstår din irritation Helena. Trots min egen vackra dialekt förstår jag då rakt inte varför man ska skriva på det viset. Det känns som en grej man gör för att jävlas lite.

Och om man vill ha en roman med en gotlänning, en skåning, en stockholmare så kan man börja med att se Hitta Nemo där alla pratar olika dialekter. Faktiskt riktigt roligt. Iaf för en skåning bosatt på Gotland.

Lisa, dagensbok.com Oregistrerad 2004-01-30 17:55
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?