Vi börjar med en personlig erfarenhet:

Inte många månader efter vad som kom att kallas Miraklet i Gottröra, dvs. incidenten den 27 december 1991 då ett SAS-plan på väg mot Warszawa kraschlandade på en åker och bröts i tre delar utan att en enda av de 128 passagerarna miste livet, var jag med om en liten bagatellartad historia som säkert händer rätt ofta.

Jag skulle flyga från Arlanda till Umeå, det var vinter och kallt. Kärran kom upp i luften och allt var frid och fröjd ovan tunna molnslöjor. Kabinpersonalen började förbereda fikat, passagerarna blickade ut över Upplands kustremsa och affärsmannen som satt bredvid mig somnade efter att ha kastat två blickar i kvällstidningen.

Då händer det. Utan förvarning avviker planet från utlagd kurs och girar skarpt åt vänster. Jag såg genast på ansiktena runt mig att tankarna for några veckor tillbaka i tiden, också flygvärdinnorna såg upp även om de gjorde sitt bästa för att upprätthålla det påklistrade lugn som yrkesrollen kräver. Endast min granne affärsmannen fortsatte sova.

Jag vet inte om det var en pedagogisk brist hos kaptenen eller bara ett reglementsenligt förfarande, som fick honom att svänga först och greppa mikrofonen sedan. Men när han väl gjorde det senare var skadan redan skedd och mina naglar grävde allt djupare jack i armstöden.

Det här är kapten som talar. Vi har fått problem med vårt avisningssystem vilket gör att vi inte kan hålla vingarna rena. Vi måste därför tyvärr återvända till Arlanda för att byta maskin. Jag ber om överseende med detta.

Jag tror han nämnde några ord om att det inte fanns den minsta anledning till oro, vilket tydligen min vän affärsresenären tog fasta på, ty han höjde bara på ena ögonlocket, gav mig en menande blick … och somnade om!

Nåväl, det slutade lyckligt, vilket långt över 99.99 procent av alla flygningar gör. Vi bytte plan och jag anlände några timmar senare till ett svinkallt Umeå, hel och ren.

Som sagt, tekniska fel på flygmaskiner händer rätt ofta, och enligt flygförespråkarnas bästa vän, statistiken, är det i princip omöjligt att dö om du går ombord på ett (om du inte får hjärtinfarkt ombord, vilket drabbar ca 100 passagerar varje år). Lider du av dödskräck; flyg så ofta som möjligt.

Men om nu inte dessa argument biter på din flygrädsla så finns det både kurser och böcker. Våga flyga är en av dem och kan fungera som ett första steg att bemästra oron. Den är mer informativ än underhållande, vilket är förståligt, ty botemedlet mot flygrädsla verkar i första hand heta Information.

Och då inte bara statistik, utan kunskap om flygandets konst, planens konstruktion, flygturens utförande etc. Vad är det som viner och smäller? (luftkonditionering och landningsställ), vad händer om blixten slår ner? (i princip ingenting), är turbulens farligt? (nej). Och så vidare.

En annan viktig komponent är att vidtaga personliga åtgärder och förstå sina reaktioner. Dvs., skippa gratisdrinkarna (i den mån de fortfarande delas ut) och lära sig andningsövningar. Typ.

Paula Kinnunen skriver sakligt och med erfarenhet, det märks. Det ges ett smörgåsbord av fakta, tips, passagerarberättelser osv. Boken avslutas med en rätt omfattande faktadel över olika flygplan, bolag och terminologi. Men det vilar lite väl mycket kurslitteratur över det hela, eller en billig handbok i html-kodning.

Det är inte skoj. Ett knep är att ta med den på flyget, kanske den tråkar dig så att du glömmer bort rädslan?