Recension

: Kan du vissla Johanna
Kan du vissla Johanna Ulf Stark
2003
Bonnier Carlsen
10/10

Bättre än på tv!

Utgiven 2003
ISBN 9163825643
Sidor 59
Illustratör Anna Höglund

Om författaren

Ulf Stark (1944 – 2017) var uppvuxen på Söder i Stockholm. Det stora genombrottet fick han med Dårfinkar och dönickar 1984. Sedan dess har han etablerat sig som en av de största barn- och ungdomsförfattarna i Sverige med bland annat Kan du vissla Johanna? och Min vän Percys magiska gymnastikskor. Flera av hans berättelser har också filmatiserats.

Sök efter boken

Visst är det konstigt att vi varje jul samlas framför tv:n klockan tre. Att Kalle Anka är vår kanske starkaste jultradition. Jag vet många familjer som struntar i tomten och den traditionella julmaten. Det är inte så viktigt, men Kalle, nä, aldrig livet, det kan man inte strunta i.

Förra julen kände jag att de tecknade filmerna mist sin charm, jag ville inte titta. Det var bara deprimerande att se den hysteriska fågeln springa fram och tillbaka, irriterande att se Långben tappa husvagnen i år igen, långtråkigt att vänta ut Ferdinand, vi vet att han inte vill. Det ändras aldrig. Disneys figurer lär sig inte, de är lika korkade år efter år. Efter att ha sagt det hamnar jag väl på Disneys dödslista, men det får det vara värt.

Tack och lov har vi andra julprogram som är viktiga. Karl-Bertil Jonssons julafton är ett av dem. Pojken som är så god att hans far först skräms och tror att han ”närt en kommunist vid sin barm” som han uttrycker det. Men hans fars rädsla är obefogad. Karl-Bertil är bara en god människa, en som vill hjälpa andra, en som bryr sig om andra. Han är den vi alla borde vara, den som så många av oss absolut inte är. Han är osjälvisk och ett föredöme och förebild för alla människor i vår värld.

Sen har vi en uppstickare. Kan du vissla Johanna. De senaste åren har jag suttit med tårarna i ögonen och med skrattet bubblande. Kan man annat då två små söta pojkar, lekkamrater, bestämmer sig för att leta upp en morfar åt Bertil? Varje år ser jag filmen med Per Oscarsson som morfadern, i år har jag läst boken. Lika svårt som det var att recensera boken om Karl-Bertil, nästan lika svårt kändes det när jag skulle ta mig an Kan du vissla Johanna. Men det var inte så svårt. Jag kände direkt den varma känslan inom mig och glädjetårar och fniss var det mycket av.

Boken är egentligen inte en julbok. Det finns inga tomtar, presenter, julbockar, stjärnor och pynt. Men den har de delar av vad vi kallar för en karaktäristisk julsaga. Ulf Stark presenterar en kärleksfull historia mellan pojken Bertil, hans bästa kompis Uffe och Nils, mannen som blir Bertils morfar. Förutom kärleken mellan de tre finns också en värme, en längtan och ett hopp. Ett hopp om att allt kommer att bli bra, i alla fall bättre. Dessutom finns det också en stor förståelse som grundar sig i att man ser de som är runt omkring en, man ser behov, tankar och känslor. Förståelse för hur andra upplever en situation. För vad är egentligen mer jul än kärlek och omtanke?

Det som gör att man blir varm i kroppen när man läser är att Nils är en av de klokaste farbröderna man kan hitta. För vilken farbror hade reagerat som Nils? Ställt sig upp, hållit ett tal och presenterat sitt barnbarn för alla på hemmet. Nils vet ju att han inte är Bertils morfar. Men det spelar ingen roll. Hans behov av ett barnbarn, en människa med kärlek och omtanke är lika stor som Bertils behov av en morfar. Det blir som en hemlig pakt, de är barnbarn och morfar. Ingen diskussion. Så är det bara och det är så självklart. Kärleken och omtanken om varandra är omedelbar och självklar. Något annat finns inte. Dessutom är de ju lika, de har båda ett plåster på hakan.

Karaktären av morfadern är precis mitt i prick. Nils är en morfar. Han är faktiskt som min morfar. Jag är övertygad om att min morfar skulle ta sig an ett nytt barnbarn på ålderns höst, han har ju redan accepterat att vara extra morfar till mina vänner och till barnen i grannskapet. Han skulle bli överlycklig om han fick klättra i träd, om någon tog honom med på upptåg och bus. Nu behövs inte det, för min morfar skulle klättra upp i ett träd om andan föll in och upptågen står han för själv än så länge. Jag hoppas att jag kan vara ett lika bra barnbarn som Bertil den dag då det behövs.

Jag hoppas vidare att om du inte har en vän som heter Bertil, Uffe eller Nils, så kanske du har en Pelle, Kalle eller Olle. Någon som förgyller dina dagar till att bli julens bästa. Bra människor eller en bra bok. Förhoppningsvis båda.

Så om du vill förlänga julens kärleksbudskap till resten av året är detta boken för dig. Vill du ha en söt saga med läckra bilder då är detta boken för dig. Vill du ha en bok som är lättläst och som du kan läsa själv då är detta boken för dig. Om du däremot vill ha en tegelsten med mycket action då ska du absolut tänka om och ändå läsa den här boken. Det är ju trots allt jul.

Textutdrag (Visa/göm)

Lisa Johansson

Publicerad: 2003-12-24 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-20 19:28

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1025

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?