David Starkey är en av Englands främsta experter på Tudortiden. Han har skrivit flera böcker om perioden, och den grundläggande kunskapen märks tydligt. Historiska personer och händelser är för honom lika viktiga och angelägna som kompisarnas kärleksliv är för oss.

Det märks att Starkey har ett brinnande intresse för historia, och att han skriver böcker för att han tycker det är roligt, och för att dela med sig av sin kunskap. Det är många universitetspoäng mellan honom och en glad och pengakär amatörhistoriker som Herman Lindqvist, som inte kan ange årtal han skrivit om (början på trettioåriga kriget, fråga i "På spåret", hemskt pinsamt.)

Samtidigt lyckas Starkey hålla en lätt ton, informativ och ingående utan att falla in i det torra akademiska språket. Denna biografi över Elizabeth I bygger delvis på nytt material och behandlar hennes barndom, ungdomsår samt de händelser som ledde fram till hennes trontillträde. Troligt är väl att fler delar kommer att följa. Jag tycker att det är lovvärt att Starkey inte ger sig på hela elisabethanska epoken på en gång, med tanke på de stora politiska och religiösa omvälvningar som präglat perioden. "Elizabeth. Vägen till tronen" är på drygt 300 sidor, och visst känns det som att somligt kunde ha skalats bort.

Samtidigt kan man inte använda samma mått på historiska verk som på annan facklitteratur. Det är inte bara händelser som ska beskrivas, människors tankar och känslor ska även analyseras, även om det kan te sig vanskligt att försöka uttyda vad Elizabeth I egentligen kände när hon fick veta att hennes syster var skengravid, eller när hon fördes till Towern eftet ett kuppförsök. Det är just i de avsnitten som jag tycker att Starkey halkar en smula snett.

Efterhandskonstruktioner av människors tankar och känslor blir lätt alltför spekulativa, och några gånger närman läser Starkeys teorier känner man hur ögonbrynen drar ihop sig "men…det kan han ju inte veta…det verkar lite…"

Bortsett från de små snedstegen är detta en utmärkt biografi. Den är skriven för att fånga intresset även hos läsare som kanske inte annars befattar sig med akademiska skrifter. Det är populärhistoria, visst, men bra sådan.

Om Starkey tänker sig flera böcker om Elizabeth I kommer jag absolut att läsa dem. Det här är dessutom en utomordentligt bra bok att slappna av med utan att få dåligt samvete. Den är både intressant, spännande och lärorik. Så snart jag kan ska jag ge mig ikast med Starkeys mastodontverk om Henrik VIII och hans sex fruar.