Under en period åkte jag osedvanligt mycket tåg. Då hade jag vanan att läsa Grishams fåordigt betitlade böcker i pocketutgåva.

Det var inte så lite spännande att medan tåget rullade ta del av kluriga processer mot tobaksbolag och skjutna maffiabossar nedvända i cement.

Så när jag fick den senaste Grisham på svenska, Uppgörelsen, började jag skaka den för att se om det möjligen skulle trilla ut någon tågbiljett.

Det gjorde det inte.

Däremot började en lagom spännande historia ta form när blad efter blad vändes. Den här gången handlar det om den lite misslyckade Clay Carter jr, offentlig försvarare i Washington, som hamnar i hetluften när han får ett erbjudande han inte kan motstå.

En "brandman", anställd av ett läkemedelsbolag för att förhindra en skandal, ger Carter uppdraget att erbjuda de berörda personerna en ganska god förlikning på villkor att de inte processar mot läkemedelsbolaget. På kuppen tjänar den f.d. offentlige försvararen många sköna miljoner.

På det första uppdraget följer nästa. Fortare än någon hinner dra på sig högersockan har han ett stort och luftigt kontor mitt i stan, fler anställda än han har vänner (och har dessutom anställt sina vänner) och pengarna rullar. Clay Carter jr:s klättring mot toppen som skadeståndsadvokat har börjat.

I ett referat av fortsättningen skulle ord som försäkringsskydd, skadeståndsanspråk, utsikt mot Lafayette Park, ersättningspott, privatjet, femtio miljoner dollar, tv-reklam och fotomodell förekomma.

Så kommer det lilla lilla ordet "men".

Och det går utför. Och utför och utför och utför.

Men om ni tror att jag just gav er slutet på boken har ni fel.

Grisham skriver underhållning vilket väl tillfredställer de av oss som är lite juridikkåta. Men visar samtidigt hur sjukt systemet är. Och att det faktiskt är människor, och inte en massa pengar, det handlar om i slutändan.

Ganska tänkvärt faktiskt.