Gästrecension

: Antika rekordboken
Antika rekordboken Allan Klynne & Cecilia Klynne
Wahlström & Widstrand
5/10

Nästan pinsamt udda

ISBN 9146202749

Gästinformation

Stefan Hammarén: Yrke: poet, eller prosalyriker kanske, och i mitt ruttnaste äpple bor mysticism, surrealism och symbolism, av trogna varumärken för mig. Och jag skålar för filosofins baksmälla. Annars en Mjollner är min bästa hammare, ja gammalt arvegods och dova slag ut om varje mitt litterära fanstyg.

Sök efter boken

Att Guinness rekordbok blivit något av en institution, redan så onaturlig, att folk gör märkvärdigheter endast för att hamna där, dels också pådriven från redaktörernas sida att spåra upp allsköns finurliga tilltag är inget nytt, det förekom på sitt sätt redan i antiken. Romarna och de gamla grekerna försökte vida överträffa varann, men likafullt var människorna i dåtiden också genuint intresserade av att höra om märkliga tillbud, av sådant som kunde stå utom all häpnad. Dessa fakta finns delvis fortfarande bevarade i många skrifter. Allan & Cecilia Klynne axlade det udda författarskapet att sammanställa en potpurribok om en massa konstiga omnämnanden från antiken.

Antika rekordboken (ej en ordbok om antika sigill) är nästan pinsamt udda. Paret Klynne har samlat på sig allsköns bråte från antiken, från det mest horribelt narraktiga till sådant som är direkt etnografiskt försvarbart. Det är fråga om oslagbarheter, gamla extremer de hittat bland litteratur som överlevt till våra dagar. Mycket är anekdoter, men också taget från de mest klassiska, seriösa och resonerande skrifter från den tiden.

Satiren var en utvecklad och mycket omtyckt skriftform dåtiden, därför finns det också mycket bevarat av absurditeterna. Politiska bakdantare och förvridare fanns det likaså gott om, varför mycket blev fantastiskt överdrivet. Ingen skulle skonas. Även imperatorn själv kunde vara ett tacksamt spottplank, när man ville förvränga och kränka, också av ”negativa rekord”. Eftersom överdrifter kan göra sakförhållanden extra roliga har duon Klynne också i sin bok gjort en liten affär av det. Mycket av det som nämns bär på en rolig underton i sig, är frapperande, men långt från trovärdigt, men de frestas att ständigt påpeka det i en smått raljerande kommentar och gör det ännu tusentalet gånger. De har först annekterat antikens överdrifter, helt skoningslöst önskat relatera dem, men verkar samtidigt smått förlägna över att de måste förlöjliga vad de fått fram. I varje fall ger texten ett sådant intryck, även om de gör det stundom halvt försynt. Det blir tröttsamt för läsaren om samma grundtes så många gånger upprepas. Läsaren kan gott själv få bedöma om det behövs tas ”cum grano salis”, alltså med saltnypor taget. Språkdräkten i boken är inte tillräckligt rolig för annat än återgivning av vad som finns i källan. Om källmaterial redan blygsamt förlöjligas, måste man kanske också själv vara rolig, inte bara tro det. I annat fall vill det lätt slå tillbaka på den egna språkbehandlingen, och det visar på en viss osäkerhet med avfattningen.

Urvalet är däremot både roligt och mångsidigt. Det mesta av materialet kommer från romarriket, en minoritet från de antika grekernas slavhandelshamnar, dock inkorporeras inte gudarnas än mäktigare prestationer. Här finns en del om dåtida politik, den eviga och mycket duktiga krigshären allerstädes, och kejsarna själva förstås. Även mycket annat återfinns, om många byggnader med märkliga mått, förödande naturkatastrofer, kaniner som äter botten ur en hel spansk stad som ramlar ner i marken, andra farliga djur tillkommer, krokodiler, lejon, ett träd växer och blir stort som ett lusthus där det ordnas fina bjudningar, olyckor händer jämt, den största skosamlingen (som mäter sig med en storlek av den avpolletterade filippinska expresidenskan, skönheten och skofetischisten Imelda Marcos’ astronomiskt tilltagna). I Rom var det kejsar Heliogabalus, som endast gick med ett par en dag, varpå ett nytt par begärdes in, vilket snabbt blev en stor samling skor (formulerat av ett tvivelfullt antagande i boken). På samma sida får vi också reda på om den finaste parfymen och den dyraste hårtoningen – ett blont hår som ytterligare pudrades med guldstoft. Och av den dyraste respektive lyxigaste kroppslotionen. Men också om mycket annat betänkligt, som det praktfullaste spindelnätet. Som det står på bokens baksida: nästan 800 fantastiska fakta, makalösa rekord och hårresande berättelser från romartidens tandagnisslan.

Litteraturförteckningen är imponerande, innehåller ett par fel och är ändå inte tillräckligt omfattande. Det finns därtill ett fint bildmaterial efter gamla kopparstick. Som läsanvisning föreslås ströläsning vara tacksam, att avnjutas i små extremistpartier åt gången. Sådant väcker misstankar och föder skepticism. Således slukade jag den i ett sträck. Den praktfullaste dåtida sprattelgubben saknas dock, vilket gjorde mig bedrövad. Lika litet fanns det om deras potensförhöjande medel. Men annars ganska rolig, med ett plus om man annars också är intresserad av det stora romarriket.

Stefan Hammarén

Publicerad: 2003-11-15 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-18 13:13

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #975

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?