Jakten på guld, silver och andra ädla metaller, liksom järn och andra nyttometaller, har varit en av de centrala drivkrafterna för mycket av världens utveckling. I den här boken spårar historikern Martin Lynch de förändringar som har skett i gruvdriftens historia under de senaste 500 åren. Det är en global historia på pappret, även Lynch verkar ha en viss slagsida åt ett eurocentriskt perspektiv.

Det är självklart en historia som i hög grad handlar om teknisk utveckling av alla de slag. Ångmaskiner, dynamit, bergborrar. Tung industri så att det förslår. Och därmed också om uppfinnare. Och om investerare, kapitalister. Det är mycket namn, och mycket årtal. Med sånt lyckas författaren fylla många, långa sidor.

Men så mycket mer handlar tyvärr inte den här boken. Inte särskilt mycket om alla de som faktiskt bröt metallerna – arbetarna. Det förekommer en del referenser till dem, och till den fackliga kamp som förts inom gruvnäringen. Men annars lyser de i hög grad med sin frånvaro. Än mer anmärkningsvärt är att det fullständigt saknas ett miljöperspektiv i boken. Gruvdriften – som är en av världens mest miljöförstörande, med enorma konsekvenser för den lokala miljön – borde inte kunna betraktas utan ett sånt perspektiv, kan man tycka.

Dessutom saknar jag någon slags analys av gruvdriften alltgenom historien. Lynchs bok är i mycket hög grad deskriptiv – den skriver om det som varit – och försöker i princip inte alls diskutera varför det ser ut så, eller vilka konsekvenser det har lett till. Fakta utan eftertanke.