Kriget i Irak är avslutat, säger George W Bush, men ändå fortsätter både civila och militärer att dö i rask takt. När detta skrivs genomförs det i genomsnitt någon attack mot amerikanska mål i Irak varje timme dygnet runt. De flesta av dem passerar dock obemärkta i västerländska mainstream-media, så bli inte överraskad om du inte känner till dem.

Irak befriades från sin diktator, har det ofta hävdats. Så hur kommer det sig då att befolkningen inte hyllade sin befriare mer än vad man har gjort? Det är den centrala frågeställningen i den här boken. I västerländska media kunde vi läsa om hur Baghdads befolkning störtade statyer av den forne diktatorn. I praktiken, har det i efterhand visat sig, var det en mycket liten grupp irakier – understödda av USA-trupper – som gjorde detta. De allra flesta har inte varit lika varma i sitt mottagande av USA:s styrkor.

I den här boken försöker Tariq Ali förklara vad som egentligen händer bakom kulisserna i Irak. Den befrielse som USA talar sig varm för handlar egentligen inte om mycket annat än en ny kolonisation av Irak. Här finns både viktiga naturresurser (läs: olja), och en diktator som inte längre dansade efter USA:s pipa. Inte så konstigt då att diktatorn måste avsättas. Inte så konstigt heller att den första och enda institution som USA länge bemödade sig om att beskydda var oljeministeriet…

För att förklara motståndet mot USA:s kolonisation går Ali också tillbaka i historien, och förklarar hur Irak både koloniserades och avkoloniserades. Saddam Husseins väg till makten och hans myspysiga förhållande till USA (så länge han utgjorde fiendens fiende) diskuteras självklart också. Men framförallt är detta en bok om det irakiska motståndet mot kolonisation och imperialism.

Det är en välskriven bok som ger en djupare insikt i ett högaktuellt ämne. Framförallt kan de historiska kapitlen rekommenderas, medan samtidsanalysen inte är lika intressant eftersom liknande diskussioner förekommit på många håll utanför mainstream-pressen.