De allra flesta är nog i alla fall ytligt bekant med konflikten i Israel/Palestina. Och alla har väl då också sin egen uppfattning om vem som bär skulden till konflikten. Opartiska inlagor är sällsynta. Desto mer intressant då, när en sådan publiceras. I den här boken försöker den internationella journalistorganisationen Reportrar utan gränser skildra konsekvenserna av konflikten ur båda eller ingen av parternas synvinkel (beroende på hur man väljer att se det).

Boken består av en sammanställning av rapporter från andra organisationer – allt från israeliska och palestinska fredsorganisationer till Amnesty International – som handlar om övergrepp på mänskliga rättigheter som har skett under konflikten. Redaktörerna har ansträngt sig för att enbart använda sig av källor som kritiserar den ”egna” sidan (dvs palestinier som kritiserar palestinier och omvänt). Och det räcker gott nog, märks det ganska snart.

Denna ”svarta bok” är en skrämmande läsning om tortyr, avrättningar av civila och oskyldiga, folkmord, ekonomisk terrorism, inskränkningar av pressfriheten (och därmed allmänhetens möjlighet att känna till vad som händer i Israel), massmordet i Jenin och apartheid. Och då talar jag än så länge enbart om allt det som den israeliska staten och israeliska bosättare gör sig skyldiga till. Fortsätter man läsningen är den palestinska sidan inte mycket bättre; attacker mot civila israeler, inskränkt yttrandefrihet och dödsstraff…

Av bokens 200 sidor ägnas omkring tre fjärdedelar åt den israeliska sidans övergrepp på den palestinska minoriteten. Kanske kan somliga finna det obalanserat, att boken indirekt tar ställning för den palestinska sidan. Samtidigt ger en noggrann läsning att så faktiskt inte är fallet, utan att bokens tonvikt är tämligen rättvisande – skillnaden ligger nämligen i att den israeliska regimen utför så många fler dåd, jämfört med den palestinska sidan.

Det enda jag tycker saknas i någon mån är frågan om Israels kanske största övergrepp, nämligen ockupationen i sin helhet. De bidragande artiklarna tar alla upp aspekter av ockupationspolitiken, men jag saknar en övergripande diskussion om detta flagranta brott mot folkrätten.

Den vanliga mediarapporteringen om konflikten går ofta ut på att visa offer för palestinska självmordsbombare. Den andra sidan – Israels övergrepp – får sällan, om ens någonsin, samma genomslag i vanliga media. Den här boken är en viktig kontrast till den etablerade bilden av en komplicerad konflikt.