Galna ko-sjukan spred sig som en löpeld verkade det som. Helt plötsligt fanns den bara där. I hög grad i Storbritannien, men mest av allt i medias rapportering i en lång rad länder. Men för den brittiska djurindustrin kom sjukdomen att få enorma konsekvenser. Det här visste man om. Men länge struntade myndigheterna i att åtgärda problemen – även fast epidemin faktiskt inte var en löpeld utan tog många år på sig att utvecklas. Varningssignalerna fanns där, men de ignorerades. Att åtgärda problemen skulle bli för dyrt, trodde man. I det fick man ju förstås rätt, när katastrofen var ett sådant faktum att det inte längre kunna döljas och förtigas. Först när det var uppenbart att det fanns klara hälsorisker att äta kött från djur som var smittade med galna ko-sjukan började myndigheterna att agera.

I den här boken skriver journalisten Andrew Rowell om bakgrunden till galna ko-sjukekrisen, och hur förloppet utvecklade sig. Det är en historia av offentliga lögner och förtiganden, experter och andra kritiker som tystas eller avskedas om de har en avvikande åsikt. Riskerar då andra omtvistade problem inom livsmedelsförsörjningen, som genmanipulerade grödor eller mul- och klövsjukan, att gå ett liknande öde till mötes? Kanske…

Precis samma sak spårar Rowell också när det gäller just hanteringen av genmanipulerade organismer (GMOs). Han diskuterar exempelvis fallet Arpad Pusztai, en kritisk forskare som blev avskedad och fick all sin forskning konfiskerad när han vågade gå ut och redovisa sina resultat som tydde på att GMOs eventuellt kunde vara hälsofarliga. Det hotet var tydligen för mycket för industrin, menar Rowell. Samma sak gäller även för hanteringen av mul- och klövsjukan, säger han.

Det är en mörk bild som tonar fram i Rowells skildring. Forskare och företag i en ohelig allians med kontrollmyndigheter. Ingen som vill ta ansvar för problem som uppkommer, och ingen som heller är beredd att hantera dem när de väl gör det. Samtidigt gäller det att göra klart att Rowell själv inte för fram några bevis i frågorna som behandlas. Det är en debatt (eller snarare utebliven sådan) som skildras, inte sakfrågan i sig. Något svar på om det är farligt eller ofarligt att äta exempelvis GMOs ges alltså.

Skildringen är dock mycket brittisk. En del av exemplen, som Pusztai-affären, har förvisso haft viss spridning i debatten internationellt. Men det allra mesta handlar om brittiska aktörer som diskuterar i en brittisk kontext. Boken tjänar därför kanske som en god illustration av problemen med allt för nära band mellan staten och kapitalet, men har inte så mycket mer konkret att tillföra en svensk debatt.