Du har väl hört den svenska superkändisen Lena-Maria Klingvall.

Inte hört om henne alls? Gospelsångerskan? I Japan har hon i alla fall nått en markant status – till den grad att hon, av ett förlag, har kommit att publiceras som seriefigur en i manga-svit om stora historiska personligheter (parallellt med Thomas Edison, Vincent van Gogh, John F Kennedy och Beethoven).

Japan brukar ju hos oss istället närmast förknippas med namn som Mistubishi, Nissan, Fuji, Sony – idel välkända varumärken. De japanska företagen har under lång tid slagit omvärlden med häpnad – i en rasande fart har nya, innovativa konsumentprodukter spottats ut på marknaden. Japan har varit världsledande på många produktområden. Men nu har man börjat tappa mark.

Det japanska undret varade i drygt 40 år. Från att ha varit i princip helt sönderbombat vid andra världskrigets slut, reste sig landet hastigt och intog en av tätpositionerna i världsekonomin. Men det var en position Japan inte skulle klara av att hålla. I början av 1990-talet inleddes en ekonomisk kris, som landet ännu inte har återhämtat sig ifrån. Tvärtom, många områden pekar ännu åt helt fel håll.

I den här boken spårar paret Ruthström-Ruin grunderna till den ekonomiska krisen i landet. Men de tecknar också en bredare bild av ett Japan i förändring. Hela den politiska kartan håller sakta men säkert på att förändras. Det är också frågan om grundläggande japanska seder som är stadda i förändring, som frågan om giftermål eller individen kontra gruppen. Och helt nya frågor – som brottslighet, jämställdhet och miljö – har nu börjat ta sig in på den japanska arenan. Med tanke på att landet verkar ligga miltals efter andra i-länder när det gäller både jämställdhet och miljöfrågor så kan man verkligen säga att det är på tiden.

En annan ny fråga för landet att ta itu med är den internationella politiken. Allt sedan andra världskriget har Japan inte haft möjlighet att använda vapenmakt utomlands, för att förhindra att den historiska aggressionen som landet stod för då upprepas. Men sedan ”kriget mot terrorismen” inleddes har hökar inom Japan förmodligen sett sin chans, vilket har lett till omfattande lagändringar. Det i sin tur har också öppnat upp för möjligheten att sända trupp utomlands, även om denna möjlighet ännu är omgärdad av restriktioner.

Paret Ruthström-Ruin skriver lätt och ledigt om ett land som – när man börjar gräva djupare – ter sig ganska främmande. De hoppar mellan stort och smått, blandar in nyhetsrapportering och politiska analyser med intervjuer, personliga reflektioner och erfarenheter. Det enda jag kan invända är väl att det känns som att boken i någon mån genomsyras av ett ovanifrån-perspektiv.

Det är viss slagsida åt Politiken och Ekonomin, mycket mindre om vanliga människor och deras vardag (kanske minst om vanliga arbetare på de japanska företagen). Men det är inte så att det stör, och man kan kanske inte kräva allt av en hanterligt lång bok. Det är i sin helhet därför en intressant och mycket givande läsning, som klart kan rekommenderas.