Utgiven | 2003 |
---|---|
ISBN | 9189617606 |
Sidor | 206 |
Göran Persson har utlovat ett par hundratusen nya jobb, bara vi går med i EMU. Och bara vi går med i EMU kommer även priserna sjunka, utlovar andra. Till sitt stöd har de en ganska stor andel av landets ekonom-kår. Några av dem har i den här boken samlats ihop för att ge sina allra bästa argument till varför de anser att vi borde rösta ja till euron i september.
Bokens bidragande artiklar är av högst varierande kvalitet. Somliga känns tämligen överflödiga eftersom de inte gör mycket mer än att upprepa vad andra säger. Men några tar upp centrala och viktiga ämnen. Exempelvis tar flera av skribenterna upp en aktuell empirisk forskningsrapport som sägs visa att en valutaunion leder till att handeln ökar med 300 procent (!). Jo, just det, 300 procent. Fyrdubblas, alltså. För ett land som Sverige, som redan exporterar mycket, skulle det leda till en full sysselsättning i exportindustrin i all oändlighet.
Men när en av skribenterna dock tar upp lite av kritiken mot den refererade forskarens resultat visar det sig dock att den inte är riktigt så representativ, utan bygger på mycket udda exempel. Kanske kan i praktiken mer modesta ökningar som 50-60 procent vara rimligt för andra länder. Fast om man sen tar hänsyn till allt fler faktorer i forskningen kanske en 10-15 procents ökad handel verkar mer rimlig.
Fast, tja, egentligen, erkänns det till slut i förbifarten, kan resultaten inte riktigt statistiskt bevisas vara skilda från noll – dvs ingen förändring, ingen ökad handel – om man tar hänsyn till alla olika faktorer som kan spela in. Trots det upprepar ett flertal av skribenterna mantrat att det är bevisat att det leder till ökad handel. Att det sen leder till ökad tillväxt, och det i sin tur leder till ett ökat välstånd (för alla) – det bevisas aldrig utan är något man bara förutsätter. Vilket egentligen är högst tveksamt… Borde inte professionella ekonomer veta bättre?
Flera andra skribenter överraskar också med en hel del osaklighet. En av dem tar t.ex. upp argumentet att det är att ”smita” att hålla på att devalvera sig ur kriser (som han menar är det man vill, om man vill stanna utanför EMU). Nu kan ju dock inte regeringen längre devalvera valutan, eftersom vi sedan början av 1990-talet har infört en rörliga valutakurs. Argumentet faller platt till marken. Borde inte en professionell ekonom veta bättre?
Andra bidrag tar upp frågan om sänkta priser vid ett EMU-inträde. Men de nämner inte med ett enda ord att Sverige har bland världens mest koncentrerade marknader, med få företag som dominerar varje område, och att det kanske kan spela in för höga priser? Borde inte professionella ekonomer veta bättre?
Det finns många läsvärda bidrag till debatten i den här boken. Men, njaÂ… jag blir inte övertygad. Det beror framförallt på att ekonomerna är just ekonomer, och enbart fokuserar på de ekonomiska aspekterna på euron. Bredare politiska aspekter diskuteras över huvud taget inte. Men också på att ekonomin faktiskt inte övertygar. Det är lite väl lite gedigen empiri, och lite väl mycket tyckande och ”teori” (ideologi) för att lyckas.
Och flera helt avgörande frågor – som konvergenskriteriernas konsekvenser, eller inflationsbekämpningens effekt på arbetslösheten – undviker man nogsamt. Inte för att det borde överraska särskilt många initierade, med tanke på hur ideologiserad och ovetenskaplig mycket av dagens nationalekonomi är. Men det kan ändå ge skimmer av vetenskaplighet till argumenten. Läs – men låt inte lura dig.
Publicerad: 2003-08-29 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-12 12:40
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).