Normen som vi alla lever efter är ju mycket grundligt fastlagd och vi är så indoktrinerade i denna norm att ett liv fritt från normer inte ens är möjligt som tankeexperiment. Men vi behöver inte ens leka med tanken för att inse att den verklighet som vi kallar normal inte alls är normal för alla. Kanske är den inte ens normal för alla oss som lever under samma förhållanden.

I Den maniska krokodilen beskrivs flera alternativa verkligheter. Här pressenterar i flera korta noveller helt absurda små historier som upplöser det vi till vardags kallar verklighet och helt vänder uppochner på gott uppförande. Om man går till läkaren för att man hör susningar i huvudet skulle det inte då vara besvärande om läkaren endast intresserade sig för ens kameleontlika tunga. Den som man haft i hela livet och som inte är till nämnvärt besvär alls.

Boken är ohyggligt rolig och den ställer mina invanda mönster och sätt att leva, reagera och döma i perspektiv till min egen subjektivitet. Vist gillar jag mina prylar men är övergår mitt prylsamlande i maniskhet? Måste jag verkligen gå just den här vägen till tunnelbanan varje morgon och när jag säger att en färg är gul hur vet jag då att du ser samma färg som den jag ser när jag kallar den gul?

Min favorit bland dessa fantastiska noveller handlar om hur jaget inte har kontroll över sin kropp. Helt omotiverat går kroppen en natt upp medan jaget ligger kvar i sängen. Till en början är det riktigt spännande tycker jaget men efter ett tag blir det mycket förtretat på kroppen som utan att komma tillbaka till sängen för att hämta jaget, istället går ut genom dörren och är borta en vecka innan den kommer tillbaka. Jaget låter sig dock inte bevekas utan vänder bestämt kroppen ryggen när den nu behagar komma tillbaka.

Det är befriande att läsa dessa absurda berättelser. Jag skrattar högt för mig själv och tittar mig konspiratoriskt omkring i vardagen efteråt. Min bror, som är den som hittat denna underbara bok, brukar läsa högt ur den vilket absolut kan rekommenderas.