Radioserien Livet är en fest räcker som argument för att försvara public service-idén. Aldrig någonsin har den statliga radion på ett så eftertryckligt vis berättigat sin existens. Jag älskade varje minut, varje sekund. De flesta programmen har jag hört minst två gånger, en del fler. Det är en ganska tuff måttstock att mätas efter. Tidernas bästa svenska musikdokumentär. Wow.

På nåt vis var det väl självklart att programmen måste göras tillgängliga för allmänheten och framtiden. Att låta dem försvinna in i något arkiv för att glömmas bort hade varit ett ovärdigt slut. De där egensinniga samlingsskivorna som släpptes som någon sorts komplement till radioshowerna var liksom inte tillräckliga. Stefan Wermelin sa i en del intervjuer att han drömde om att få ge ut alltihop på CD eller DVD. Men, upphovsrätten står i vägen för ett sådant projekt. Att få tillstånd att samla all musik som spelats i programserien måste vara en rent överjävlig arbetsinsats.

Så, resultatet blev en nästan 540 sidor tjock pocketbok. Ganska imponerande. I förordet skriver redaktionen (Anders Löwstedt, Per Alexandersson, Ulf Gruvberg, Staffan Schöier och Stefan Wermelin) att de ville ha något att bläddra i också. Det är väl inget fel i det och egentligen borde jag bara bocka och buga för att jag får möjligheten att inom mig få höra Stefan Wermelins röst berätta om ”Halkans affär” och Ballader & Oförskämdheter när jag läser boken för mig själv. Men, det är något med boken som inte stämmer.

Jag gillar upplägget att mer eller mindre rakt av transkribera radioprogrammen (en del har strukits, en del har kommit till). Det bevarar känslan från serien på ett tillfredsställande vis. Men, för att riktigt nå dit redaktionen i förordet sade sig vilja komma, till bräddlandet, så behövs ett par rejäla förbättringar. För det första måste boken förses med ett rejält index. En innehållsförteckning med kapitlens namn och ett personregister utan sidhänvisningar är inte ens i närheten när materialet är så pass snirkligt som i Livet är en fest. Det hoppande fram och tillbaka i historien som var charmigt och uppfriskande i radioversionen blir omständigt och jobbigt utan hjälp av ett ordentligt index i bokform. För att kunna bläddra i boken måste man nog vara en del av redaktionen eller vara den som transkriberade det hela.

Allra värst är dock de mängder av korrekturfel som smugit sig in i framförallt slutet av boken. Artist- och gruppnamn stavas fel på löpande band och lämnar ett slapphänt intryck. Att jag märker det mest på slutet beror kanske på att det är de områden jag själv är mest inläst och inlärd på som dyker upp där. De felen får mig att ifrågasätta även de tidigare kapitlen och det som kändes så säkert i radio känns tveksamt i skrift. Trist.

Nu är ändå Livet är en fest en riktigt intressant och definitivt köpvärd bok (särskilt som den är väldigt, väldigt billig). Men, den lämnar tyvärr väldigt mycket i övrigt att önska. Själv hoppas jag på att en dag få ta del av hela serien i form av ett par DVD-skivor. Om ryktet att boken är slutsåld stämmer hoppas jag att en rejäl korrekturläsning står på agendan inför nästa tryckning. Jag är beredd att dra ett strå eller två till den stacken.