Stikkan Anderson dog den 12:e september 1997 hemma i lägenheten och hittades av sin dotter Marie. Han låg orörlig på köksgolvet iförd Adidasbrallor. Här tar boken sin början och sätter tonen direkt för den kommande läsningen av denna fantastiska berättelse om den lille killen från Hova som kom att bli större än störst i främst musikvärlden.

Det är en mycket underhållande historia som Marie Ledin berättar med hjälp av journalisten Petter Karlsson. Rolig och spännande, men samtidigt väldigt ärlig. Marie viker inte för att visa upp sin pappas mindre charmiga sidor, som kanske främst visade sig mot slutet av hans liv när spriten så totalt fått honom i sitt grepp och bitterheten började bli vardaglig.

Otaliga är de historier som förtäljs på bokens lite drygt 200 sidor. Hur han börjar komponera låtar i en till synes aldrig sinande ström och skapar kontakter världen över. Man ska ju inte glömma att Stikkan låg bakom låtar som Tiveds hambo och Klas Göran. Den sistnämnda ledde dessutom till att han kom över en amerikansk låt vid namn You can have him. Texten skrevs om och vips så var Sånt är livet skapad. Svensk musikhistoria.

När jag läst boken insåg jag att det var en hel del som jag inte visste om Stikkan Anderson, eller om ABBA heller för den delen. Att han hamnade i svår konflikt om ABBAs låtskatt med främst Benny Andersson hade jag helt missat och just den händelsen la sig som ett mörker över hans liv. Just mörkret mot slutet är tragiskt och hur Maries pappa förändras så markant inför hennes och andras ögon.

Det är ett mycket naket och ärligt porträtt som tecknas av en av Sveriges största musikskapare genom tiderna och det gör boken så enormt bra, då den här typen av biografier sällan innehåller just den riktiga sanningen.

Det här är utan tvekan något av det bästa som jag läst på länge. Ett litet minus är dock att det inte bjuds på några bilder. Inte ett enda litet foto och det är synd.