Jag anser att litterär talang, det är något man har från födseln. Man kan inte plugga till att bli författare. Det går inte att läsa tre tusen miljarders böcker och sen tro att bara för att man är beläst så är man också begåvad. Det funkar bara inte så.

Kanske en inte särskilt kontroversiell tanke. Det fungerar ju liknande med andra konstformer, musik till exempel. Du kan lyssna på musik dygnet runt, men det gör dig inte till stjärna. Ganska många börjar då att recensera musik, när de inser att de aldrig blir rockstars. För något man faktiskt kan lära sig genom att lyssna på många skivor eller läsa många böcker, det är att skilja dåligt från bra. Om man är litteraturkritiker till yrket borde man ha läst många böcker. Faktiskt. Man borde också utvecklat ett sinne för vad som är intressant att läsa. Samt vad som utmärker ett lätt och följsamt språk. Kanske tycker man sen att det skulle vara roligt att skriva en riktig dyngbok och lura någon att ge ut den, alltså att använda sina kunskaper för att få fram en riktigt usel bok. Eller så saknar man helt självinsikt och kritiskt tänkande. För "Stjärneborg" är en
RIKTIGT
DÅLIG
BOK
Blääääääääääää är allt jag vill säga. Dock är det kanske på sin plats att motivera och exemplifiera. Att skriva en roman om Tycho Brahe är en utmärkt idé, och det här hade kunnat bli hur intressant som helst. Om författaren hade haft nån sorts plan med det hela, om hon haft en vilja att berätta något och kanske hade det varit bra att slänga in lite begriplig handling. Tycho och hans dam-som-han-inte-gift-sig-med-eftersom-han-skulle-bli-arvlös (berättas på varje sida som om det vore en nyhet) går runt och är bittra och tankspridda och fulla och höga och allmänt ofräscha och kräks och har sig och jag vrider mig som en mask av uttråkning.

Karaktärerna har ett djup som en assiett kallt kaffe. Dialogen är fullt i klass med en italiensk porrfilm vad gäller trovärdighet. Miljöbeskrivningarna är…tja. Det verkar vara kallt där på Ven. Mycket halm. Intrigen är som en förenklad Harlekinbok.
Och så tänker Tycho hela tiden (var tredje sida och jag överdriver inte) på en bondflicka han våldtog när han var en ung spoling.

Den här författaren (?) måste känna hela personalstyrkan på förlaget, annars hade denna totalt usla bok aldrig givits ut. Pappersslöseri är vad det är.