Antagligen har jag blivit skadad av att läsa Märta Tikkanens hela produktion så att jag kan den både utan och innan. Hennes valspråk har alltid varit "att stå i bredd och dela". Jag tycker att det är vackert och det är nog ändå denna tanke om ömsesidigt hänsynstagande som har fått mig att göra de val jag har gjort. För mig är det denna tanke som förhållanden skall byggas runt. Om förhållanden inte handlar om två individers fria val så har jag mycket svårt att se någon fördel i att ha just ett förhållande.

I Judas underbara kyss har Eleni precis börjat misstänka att hennes man är otrogen. Hon har varit gift med Alexis i sjutton år och det har egentligen aldrig varit något bra äktenskap. Eleni blev gravid precis när de träffats och Alexis ville absolut inte behålla barnet. Dock ändrade han sig och beslutade han sig för att gifta sig med Eleni när han fick veta att hon skulle få ärva en smärre förmögenhet av sin pappa. Eleni har alltid älskat Alexis och deras gemensamma son Takis. Hon har gjort allt för att behaga sin man och sin son men hon har aldrig fått något igen.

Jag hoppas för allt i världen att denna berättelse är helt igenom fiktion. Visserligen är historien långt ifrån svindlande men om berättelsen om denna ringaktade människa är värklighetsförankrad blir jag äcklad. Hur det kan vara ett självändamål att behaga sin man är för mig en gåta. En ännu större gåta är hur det kan kännas relevant att skriva om det. Jag vill inte läsa om självuppoffrande kvinnor och deras egotrippade män, speciellt inte när det sker i ett löjets skimmer. Inte heller vill jag läsa om hur männen bedrar sina fruar med fruarnas bästa väninnor även om det beskrivs i ett slags dråpligt ljus.

Vem är detta skrivet för? Vem vill läsa om detta? Hur kan denna bok ha sålt i så många exemplar att det kan kännas relevant att översätta den? (Frågor jag ännu inte funnit något svar på men jag söker ihärdigt!) Språket är lättläst och det flyter men det är ju i sig inte en anledning att läsa denna bok. Det måste finnas så mycket annat att ge ut än detta. Men, vad vet jag, antagligen finns det många som njuter av att läsa om andras raserade äktenskap och kanske hjälper det att läsa om någon som är än mer förtryckt än man är själv. Dock är det för mig obegripligt hur det kan skrivas i denna smått humoristiska dagbokstappning.

Judas underbara kyss är en bit dokusåpa i fiktion. Antagligen förstår jag inte att uppfatta dess storhet men jag får ingen kick av att läsa om en kvinna som trots att hon gör allt för att hålla ihop sitt äktenskap blir bedragen av sin man och sin bästa väninna. Det som är mest stötande är hur hon sedan kan tänka sig att gå tillbaka till dem båda och till sitt gamla liv. Jag är inte road och därmed finns inget kvar i berättelsen att reflektera över. Det är inte ett intressant kvinnoöde och det är inte en bra berättad historia. Vi kan alla lugnt välja att läsa något annat.